Nu funkar amningen så bra, så nu åker vi hem. Hon ska vägas först och mamma måste hämta nyckel så att babyskyddet kan hamna i hennes bil. Pappa hade ju lovat skjuts, men han skulle åka och fiska. 😛 Jaja, med allt strul som varit med amning känner jag att vad som än händer kan…
Purelan! Fantastisk salva. Eller det är egentligen bara fett, men det är precis vad vårtor behöver. Allt blir mjukt och vattenavvisande och ingenting fastnar i kläderna längre. Jag ammade nog för mycket i början. Mer än mina vårtor klarade av. Jag skulle inte ha haft så dåligt samvete de där minutrarna när jag smög in…
Hon tar bröstet i lugn och ro! Mamma blir så glad! Efter massa pumpning har mjölken äntligen runnit till. Vi ska se hur det funkar under natten. Jag vill hem nu!
Jag twittrade “Fucking jävla amningshelvete”, och jag tänkte bara förklara mig. Det gör ganska ont att amma i början. Barnet greppar tag hårt som fan och använder hela käken till att suga. Klart man blir öm av det, liksom. Jag visste att det skulle göra ont, men jag kollade med sköterskorna om hon hade rätt…
Ska man verkligen behöva väcka henne när hon sover så sött? De säger åt mig att mata var tredje timme. Hon suger i runt en timme, så jag översatte det till “med tre timmars mellanrum”… Snart är det dags igen. Stackars lillfia Idun…