Jag tänkte på en grej igår när jag förklarade Iduns egna ord som hon lagt sig till med. “Gung-gung-gung” betyder ungefär “jag har roligt” och yttras ofta här hemma. “Mammamammamma” betyder ungefär “jag vill att mamma matar mig, helst med tutten, för jag har mysbehov”. Det jag tänkte på då var att tänk, det är…
Nu är Idun nattad. Medan jag sjöng och kramade och gungade tänkte jag på alla råd vi fått om hur ett barn “ska” nattas, och hur jag inte följt alla. Och hur ologiskt det är med vissa saker. Sedan låg jag med en bebisfot i ansiktet och tänkte att jag ska nog blogga om detta.…
Nu har det tittat fram en tand i överkäken också. Idun har varit så ledsen och haft ont mellan varven, så vi har försökt muntra upp. Idag fick hon bada fast det inte behövdes alls. Det var poppis! Men hon är så duktig, idag gick hon ju nästan själv! Ja, för hon tog ju typ…
Ibland känns det som att man liksom måste fylla på med ny mat tills det nya liksom trycker ut det gamla. Ibland känns det som att jag behöver nya saker att tänka på medan jag matar dottern med flaska…
Stackars Idun har haft ont idag. Hon har haft ytterst dåligt tålamod med mig när jag tagit saker hon haft i händerna (som mobilen, till exempel). Hon har fått massvis med isbitar att tugga på i umami-nappen, för jag vill inte trycka i henne Alvedon hela dagarna. Då skötte hon sig väldigt fint medan kusin…
Av någon anledning fick jag för mig att Idun skulle lära sig gå innan hon lärde sig klättra. Jag vet inte varför, för det var ju inte rätt! Hon kunde ta sig ner utan att ramla också. Duktiga tjejen!
Jag undrade när den där skulle bli spännande. Nu har hon suttit med den en lång stund och flyttat kulorna fram och tillbaka! 🙂
Idag var vi på öppna förskolan. Nej, jag tog inga bilder, för min telefon är full av dem och jag kan inte ta fler. Borde fixa det. Efter sångstunden åkte alla leksaker fram igen. Idun tyckte sångstunden var jätterolig, men bara för att alla sjöng, själv ville hon fortfarande leka med alla leksaker och barn.…
Idun har hunnit bli åtta månader gammal. Man räknar alltså från födelsen, för hon har ju funnits längre än så tycker jag. För mig var hon en sparkig person innan hon föddes också. Men ni vet, man kunde inte se eller krama henne, så nu är det ingen som räknar med den tiden längre. Nåja.…
Nyss glömde hon hålla i sig igen när hon stod. Men hon ramlade inte! Flera sekunder stod hon, men det såg inte speciellt stabilt ut. Jag gjorde stora ögon, dock. Vart ska det här sluta? Hon är ju inte ens åtta månader än och hennes djupseende är kasst…