A post shared by Johanna Julén (@supervidde) on Jul 5, 2017 at 8:57am PDT Barnet oroade sig för att sandhundarna skulle gå sönder om vi gick in. Så jag berättade om de där munkarna som ritar mönster med olikfärgad sand i flera timmar och när de är klara så sopar de bort det, för att…
Pappan: varför har ni så många tandborstar? Mamman: jag har bara en… Två. Pappan: men barnet har fem! Barnet: nä, jag har bara en Mamman: i handen ja! Barnet:NEJ! Jag har TVÅ händer! Mamman: fin argumentationsteknik… Barnet: och jag har EN näsa!
Idag var det nästan 20 minusgrader när vi gick upp. 19.6 minusgrader visade termometern. När jag skulle hem snöade det och lär därför ha varit varmare, men fukten gjorde att det snöade mera. Bönpasta och korv till middag blev det, och sedan skruvade jag och Idun ihop denna: Oj, vad grejer den svalde! Fantastiskt! Nu…
Jag letade, men jag har verkligen inga bilder på Iduns rum. Jag har inte alls varit nöjd där inne. Håll till godo med den här gamla bilden där man skymtar Iduns säng i rött bakom. Vad vi gjorde igår: Jag har en plan: Vi ska fortsätta ikväll!
En sån här: Kostar 99 kronor på Biltema. Barnet kan nu sätta sig på toan själv och tycker det är roligt. Hur ska jag få henne att även göra behov när hon nu sitter där? Tips tack!
Igår hade Idun jättesvårt att somna. Det var fullt av imse vimse-klätter och Pippi i sängen. Vaggvisorna var alldeles för roliga igår. Att upprätthålla ett horisontellt läge gick inte alls bra. Så plötsligt säger hon “Jag vill sova mormors säng!” Jag var jättetrött vid det laget, så jag svarade att visst får hon gå och…
Nu när Iduns rum bara har en ingång, och alltså aldrig kan användas som genomgång, ber hon ofta att få sova där. Om jag hade förstått det innan hade jag aldrig tvekat att sätta igen den där dörren! Klart hennes rum ska vara bara hennes, liksom.
Idun fyllde ju år den 4:e maj, och det firade vi med släkten. Alldeles underbart blev det, precis som förra året, även om jag och Idun blev väldigt trötta mot slutet. I år satsade vi på en enklare tårta. Det fanns många idéer, men ingen kändes sådär “wow”. Så det blev en gräddtårta. Den blev…
Har jag sagt det för mycket? Eller har hon hört det någon annanstans? Det är i alla fall Iduns nya grej. Efter “stopp” eller “nej” kommer ofta ett “ja oka inte!”. Ibland kommer det ensamt istället för nej. Till exempel så “orkar inte” ett barn säga grattis till sin pappa som fyller år idag! Och…
För ett tag sedan hade jag utvecklingssamtal med Iduns förskolefröken. Jaja, pedagog… Really? Jag fick veta att Idun inte kände igen sig själv på en bild som togs i höstas, med overall och mössa, och där utskriften gav henne två färger i ansiktet; vit och grå. Hon kände igen alla andra barn och fröknar. Jag…