Jag hade plötsligt ett mail i min inkorg med en förfrågan om jag ville förhandslyssna på en ny serie eftersom jag hade bloggat om De dödas röster tidigare. Det skulle vara en ny kuslig historia, och jag var såklart på eftersom jag älskar allt vad kusligheter heter (nästan)!
Här är lite av informationen jag fick om serien tillsammans med en förhandslyssningslänk:
På fredag den 27 oktober släpper Sveriges Radio P3 sin nya dramaserie Himmelsberg. Serien är näst ut i P3:s dramasatsning P3 Serier där serierna De dödas röster av Sara Bergmark Elfgren och Darknet gjort stor succé.
Himmelsberg är skriven av Erika Stark och regisserad av Mattias J Skoglund efter en originalidé av Linda Skugge och Sigrid Tollgård.
Himmelsberg är en feministisk skräckserie som drar paralleller mellan 30-tal och vårt nutida samhälle. Den handlar om vetenskaplig etik som går snett, om kvinnlig vrede, sex, poltergeister, och vänskap.
Handling i korthet:
Fanna, Miranda och Viktor går på anrika Himmelsbergs gymnasium i Uppsala. Tillsammans ska de driva skolans podd i några veckor och forska i de legender som omgärdar skolan. Arbetet med podden leder dem fram till en mörk hemlighet, berättelsen om de fruktansvärda experiment som en forskare på 30-talet utförde på Himmelsberg, på kvinnor som ansågs vara psykiskt sjuka.Serien i åtta avsnitt släpps i sin helhet fredagen den 27 oktober i Sveriges radio Play samt där poddar finns.
Jag ska vara ärlig, “paralleller mellan 30-tal och vårt nutida samhälle” lät skit-tråkigt! Jag hatar liksom historia. Men så skulle det handla om poltergeister, och intresset vaknade igen. Så jag började lyssna. Och jag kunde INTE sluta!
Jag lyssnade medan jag lagade mat, och sedan fortsatte jag medan jag cyklade hem från stallet på kvällen. Det var mörkt och ruskigt ute. Den spöklika spänningen ville smyga sig in under jackan tillsammans med kylan. Jag älskade det. 
Jag cyklade flera omvägar för att jag tyckte så bra om att cykla runt ensam i gatlyktornas svaga sken och lyssna på radioteater om spöken och mysterier omgärdad av mörkret bortom cykelvägarna.
Jag kom hem och la mig i badet. Gissa vad jag lyssnade på!
Jag kunde inte släppa det, och jag spolade tillbaka och lyssnade noga på ljudfenomenen. När dottern somnat låg jag kvar i hennes loftsäng och tittade på hennes nattlampor tills berättelsen var till ända. Lyssnade om slutet. Ville inte släppa det.
Jag håller på och lyssnar om igen nu.
Jag gillar att göra det, när man vet hur det slutar, lyssna om och se om man upptäcker något nytt som någon säger eller gör. Kanske något som ger något nytt ljus åt något annat. Kanske något mystiskt ljud man missade första gången.
Alltså det här är en perfekt lyssning i höstrusket! Medan jag lyssnade när jag gick i parken igår låtsades jag att det var blod på de rödaste löven… Det var det inte. Men det kunde ha varit!
Sedan igår morse så hittade jag ju det där mystiska ljudet i min inspelade video. Det var väldigt kusligt att cykla till jobbet i höstmörkret efter det! Hjärnan rusar liksom iväg med en fast jag TROR ju inte på sånt där! Inte egentligen. Men det blir sådär att man tänker att “…men tänk om…”. hehe.
Sammanfattning: jag rekommenderar verkligen att lyssna på den här serien! Det borde väl dyka upp på P3 när som helst nu!
Uppdatering: nu går det att lyssna -=HÄR=-!