(O)viktigt igen 

Alltså jag vet, jag vet. Att jag väger något är inte viktigt. Det viktiga är hur jag mår. Men idag vägde jag mig i alla fall. För att veta vad jag vägde “före”. Före allt jobb jag tänker lägga ner på att röra på mig fast jag inte vill, och på att äta mer grönsaker och mindre chips. Och kanske lite mindre kött. Jag är inte så medveten om ifall jag äter mycket kött. 

Men när vågen visar mer än den någonsin gjort så är det ändå inte helt oviktigt. Det ÄR ett mått både på hur jag mått (dåligt) och hur jag fortsätter att må (inte så bra). Beteendet att äta onyttigt i tid och otid är inte ett bra beteende eftersom det orsakar framtida dåligt mående när jag inte orkar och inte vill något. Det är destruktivt eftersom den förstör min kropp.

Jag vet att kroppar med mycket fett kan vara vackra och att jag borde ägna mig åt att se det, men samtidigt vill jag inte uppmuntra ett beteende som förstör så mycket. Det är inte bara jag som lider av det, jag orkar ju inte finnas där för andra heller samt att jag sliter på vår kära jord när jag petar i mig skit som någon ska stå och tillverka åt mig. Alla fordon jag åker i drar lite mer bränsle också. Det är väl iofs marginellt, men ändå. 

Så idag finns det inga ursäkter. 10000 steg ska uppnås. Jag ska gå hela vägen hem oavsett om det snöar eller ej.

Från och med imorgon äter jag heller inte smör eller ost. Det får vara slut nu. Jag har visat att jag inte kan hantera ostmackor, så nu får jag inga fler. Det blir makrill istället. Överväger även att testa minimjölk igen.