Vi var och hälsade på Markus och hans sambo i helgen. De har flyttat till landet för att de vill bo så och ha hästar. Och kanske fler djur. Jag blir jätteavis, samtidigt som jag verkligen inte tror att jag skulle klara av det. Det är ju fullt sjå att plocka upp på golvet i en lägenhet. Tänk att ha djur att ta hand om också! Puff…
Men tänk att ha en egen häst som buffar på en med en varm och mjuk mule. Tänk att kunna låta Idun springa runt sådär utan att oroa sig för bilar (vägen tog slut hos dem, så ingen skulle ju komma åkandes för att köra förbi). Åh, tänk.
Men tänk allt jobb! Kanske om Idun vill när hon blir större och kan hjälpa till istället för att vara någon jag hela tiden oroar mig för (ok, som mamma slutar aldrig oron, men ni kanske fattar hur jag menar). Eller så flyttar vi in till centrum istället. Eller någon helt annanstans. Tiden får utvisa det!