Kommunikation

Ikväll bad Idun mig om en vaggvisa. Jag tror åtminstone att det var det hon gjorde.

Idun brukar lägga sin hand på min mun när jag sjunger. Lite som att hon vill känna hur min mun gör sång. Ibland blir det förstås lite svårt att sjunga när hon gör det, men det är hennes natt-stund, så jag brukar låta henne hållas.

Ikväll satt jag med henne i soffan. Hon var så trött, men ville inte sova. Vi hade redan varit i sovrummet och konstaterat att det var tråkigt i sängen, och att Idun kan vända sig med fötterna före och backa av sängen. Och att hon sedan kan öppna sovrumsdörren och gå ut. Vad stor hon är nu!

Eftersom jag bestämt mig för att inte tvinga henne till sömn, utan helt enkelt vänta tills hon själv vill sova, så fick hon vara hos mig i soffan istället. Jag förstår inte varför vi båda ska gå miste om den gos-stunden bara för att hon “borde sova” vid den tiden. Det är ett evigt problem att få barn att sova, det vet ju alla. Kanske det är för att man vill att de sover mer än de faktiskt har behov av?

Men det var inte det jag skulle skriva om. Jag skulle ju berätta att ikväll nu när vi satt här i soffan, så lade Idun sin lilla hand på min mun. Där brukar det komma sång, kunde hon ha sagt. Eller hon sa det inne i mitt huvud i alla fall. Så jag sjöng. Och hon somnade.

Och sedan satt jag här och var liksom upprymd över kommunikationen vi haft. Tecken eller ord spelar ju inte så stor roll, huvudsaken är att hon kan säga till mig vad hon vill. Jag får ju berätta hela dagarna vad jag vill, och jag längtar ju efter att veta mer om vad hon tycker om och vad hon känner och tänker på.

Nu när jag skulle beskriva det hela kändes det nästan som att vi haft tankeöverföring. Det var ju en hel utläggning i mitt huvud när hennes hand lades på min mun. “Du brukar sjunga på kvällen, mamma. Jag vill att du sjunger nu!”. Eftersom hon somnade nöjt när jag gjorde som jag trodde hon bett mig om vill jag ju gärna tro att jag hade rätt i vad hon ville säga. Men vem vet, kanske hon bara ville känna på min mun ändå och därefter somnade för att jag sjöng och hon var trött?

Nåja, jag tänker ta det som kommunikation i alla fall. Möjligheten finns ju också att om man gör det så blir det så. Då lär barnet sig “om jag gör såhär, då får jag det”, och väljer då att göra så när hon vill ha det. Kanske är det så språk börjar.