Man hinner en del på en dag

Idag började för så länge sedan att jag blev förvånad när jag såg att korten från imorse var postade samma dag som det fortfarande är på Instagram. Det var alltså inte igår jag steg upp med en känsla av att jag skulle baka bröd. Det var idag.

Det är rätt ovanligt att jag får för mig att baka, så jag undrade lite om jag hade varit mammaledig för länge. Eller kanske tillräckligt länge. För pengarna är ju alltid slut, så bröd har börjat kännas dyrt nu. De tar ju hutlöst betalt i affärn! Med tanke på att baguetter i princip bara består av jäst och mjöl så tyckte jag inte att jag ville betala för att någon annan skulle baka. Det tar väl ändå inte så lång tid?

Och det gjorde det ju inte heller. Det som tar tid är jäsningen. Är man ändå hemma kan man utnyttja den tiden till viktiga saker som kaffedrickande och sådär.

Och det blev bröd! Det blev även några ihopsvängda scones, men de var mest torra. Baguetterna, däremot (på fullkorn, så därför blev de lite grövre) blev precis som jag ville ha dem, och de passade perfekt till soppan.

Klockan ett var det onsdagspromenad med Linda. Det var bra att jag stämt träff med henne, annars hade jag inte kommit iväg. Lite för att jag har gått varje dag hur länge som helst nu (eller tre dagar sedan senaste vilodagen enligt MyMission, men det känns som längre!)… och lite för att det snöade en massa och såg kallt och otrevligt ut.

Termometern visade dock nollgradigt så det blev tunna jackan, vilket var smart. Vi blev rejält varma av att putta vagnarna genom snön! Speciellt längst bort när den fastnade på våra hjul och förhindrade ohämmad framfart. Vi skrattade en del åt det.

Det är så trevligt att gå med Linda och jag blir alltid besviken när promenaden är slut. Jag ville förstås inte gå längre idag, men jag tyckte så mycket om samtalet.

Imorgon känner jag inte för att gå någonstans. Fast jag borde förstås gå och köpa sopsäckar att packa mjuka grejer i inför flytten…

Här är en bild på vad jag och Idun skapade ikväll. Jag fick så dåligt samvete för att jag suttit och sträckläst en bok om hur man är en bra förälder istället för att vara det, så jag ville att vi skulle ha lite kul tillsammans. Fast jag måste fråga Internet; hur gör man för att förmå ett litet barn att förstå att fingerfärg inte är mat? Idun smakade ideligen på den trots att jag gjorde “blä-ljud” och skakade på huvudet, och trots att hon inte tyckte den smakade gott någon av gångerna.

Hon verkade heller inte intresserad av att skapa mönster på papper. Det blev dock ett par hand- och fotavtryck till sist. Jag måste göra något med dem! Tips? Det enda jag kommer på är att sätta dem på en mugg.

Efter att man kletat ner barnet med färg är det obligatoriskt att sätta henne i ett badkar och låta henne leka där. Tänk, jag visste inte att barnbadande var ett uttryck för lättja, men det är det jag tänker; “oj, nu blir det jobbigt att få henne ren om jag inte sätter henne i badet”. Det är ju enklast, på något sätt. Och Idun gillar verkligen att bada nu när hon kan sitta och plaska. Så det är ju win-win!

Nu sitter jag här och undrar vart hela dagen tog vägen, samtidigt som jag undrar hur allt ovanstående fick plats på en och samma dag. Jag menar, vissa andra dagar tycker jag att jag haft fullt upp när jag bara satt på en tvättmaskin. Idag har jag kört en diskmaskin och tömt den också. Imorgon kanske jag tar hand om tvätten. Vi får se vad MyMission säger. Jag har visst blivit beroende av den…