Idag vaknade jag hemma hos dotterns far och tänkte att jag inte skulle såsa runt så som jag brukar, utan ta mig hem på en gång när han gick till jobbet. Annars blir det lätt att jag är kvar när han kommer hem bara för att jag inte kommit mig för att gå hem. Eller att jag går hem vid lunch. På det sättet får inte jag något gjort hemma.

Jag började gå mot bussen, men så kände jag att om jag går hela vägen hem så har jag min motion avklarad för dagen. Det är inte alltid jag kommer mig för med den heller, minsann. Tänkt och gjort, jag gick de fem kilometrarna hem och kände mig rätt nöjd med det hela.

När jag slog igång facebook på datorn hade jag fått ett meddelande. Det var Tård som glatt meddelade att vi skulle träffas klockan 18 utanför Bombardier Arena. Ja, för Blodomloppet var ju idag!

Ojsan, det hade jag totalt glömt. Jag tänkte på det häromdagen, men sedan försvann det igen. Jaha, ja. Kroppen kändes inte helt död, i alla fall. Faktum var att jag inte blev särskilt orolig ens. Fem kilometer till kan jag väl gå! Ska man ta bussen dit? Nä, det är för fegisar, man går väl till loppet!

Så det gjorde jag. Idun pratade lyckligt hela vägen till mötesplatsen, och sedan somnade hon så snart jag kommit iväg tillsammans med alla de andra människorna. Hon vaknade inte förrän det var en kilometer kvar, och då krävde hon blöjbyte.

Det var rätt trångt i spåret. Det är ganska jättesvårt att smita runt människor och gå om dem när man har en barnvagn att skjuta framför sig, kan jag meddela. Men det motiverade mig att gå rätt fort. När jag väl kommit om någon skulle de minsann inte kunna komma om mig igen! Jag kom väl runt hela på ungefär en timme. Inte jättefort, jag har gått fortare själv andra gånger, men det har varit på asfalt. Barnvagnen blev lite trög på gräs och grus och annat man var tvungen att gå igenom. Dessutom hade jag ju redan gått idag, ju.

Det blev i alla fall buss hem. De nya förbättrade busslinjerna gick tydligen en gång i halvtimmen. Jättebra. Jag förstår inte vad som är så fantastiskt mycket bättre med dem, utom att man inte kan åka till Ica längre. Vänta, det är ju inte en förbättring. Pfff.

Nu är jag jättetrött i hela benen! Det är skönt. Men jag undrar hur jag ska orka något imorgon. Tur att den enda planen för imorgon är inställd, då. :/

Flattr this!