Jodå, vi lever fortfarande och mår bra

Jag hann inte blogga, och sedan hade det hänt så mycket att jag inte visste hur jag skulle börja. Sedan började folk fråga mig hur jag mår egentligen eftersom jag varit så tyst. Det är gulligt av er!

Jo, syrran var på besök i helgen, och det var så kul att få träffa henne alldeles utan att det var jul eller någon som helst orsak att uppsöka religiös byggnad. Hon var hemskt bra på att trösta Idun vid magont också! Jag har ett par bilder som jag delat via G+. Jag tänkte att jag skulle lägga upp dem här med, men det har inte blivit av.

Det har såklart varit BVC-besök också, och det har gått bra. Idun gick upp i vikt efter att jag slutade försöka sluta med ersättning. Eller efter att jag började ge henne så mycket hon ville ha. Jag fick en nöjdare bebis och fungerade bättre själv. Så nu har jag gett upp på att fasa ut ersättning.

Jag tror att jag är ok med det, men jag undrar om jag inte kommer kunna gnälla om det längre fram. Så länge tänkte jag låta det vara i alla fall. Det är ju ingen mening med att gräva fram dåligmåendet innan det sticker fram nosen självmant.

I tisdags var det stadsloppet. 5 kilometer i rask takt gick jag. Simon och Feffe hjälpte till med vagnen och matning av Idun och jag försökte hålla jämna steg och skrek order åt dem… Vissa bitar. Oftast gick vi och samtalade och hade det ganska trevligt. Simon coachade Idun i luft-fäktning eller vad det var. Hon låg i alla fall och viftade och han pratade med henne om vänsterkrokar… Det var rätt gulligt!

I veckan har jag haft besök av både Jonas och Yosh och i helgen blir det nog en grillning. Det är mycket att göra! 🙂

Igår lyckades jag förresten ta mig igenom ett zumba-pass! Det var inte jättelätt att hitta tiden, men det gick. Så skönt att få svettas sådär rejält. Det blev ett blöjbyte mitt i passet, men det funkade i alla fall.

Så nu vet ni! Det är full rulle och jag får väl se när nästa bloggpost dyker upp! 🙂