En känsla jag sliter med att ta mig bort ifrån är känslan av att inte räcka till, hur mycket jag än kämpar. Känslan kommer till exempel när jag är trött eller hungrig, det vill säga när kroppen säger ifrån, och det finns saker jag tycker att jag borde gjort.
De där tillfällena när jag ville räcka till mer, men inte kan göra mer. Då kommer lätt gråten och hopplösheten och känslan av att andra är så mycket mer än jag någonsin kan vara.
Eftersom jag redan har den känslan lurandes i mig blir jag väldigt känslig kring amningen. Det är liksom inte bara en broschyr man läst som inleds med en lång propagandatext om hur bra amning är. Jag har anammat budskapet för länge sedan (10 år räcker inte, det känns som att jag alltid tyckt så) och har fnyst åt karaktärer i böcker som valt att inte amma.
Så när bröstvårtor går sönder är det inte bara i kroppen jag får ont. Det skär rakt in i själen att inte räcka till där heller. Och när lillkickan ammats med amningsnapp och inte blivit mätt, då känner jag mig otillräcklig när ersättning måste ges.
Jag vet andra mammor som givit upp helt på amningen för att de mådde för dåligt psykiskt av att det inte fungerade. De är inte dåliga mammor. De prioriterar en fungerande och välmående familj före att amma för att man ska.
Men jag gissar att frågan är känslig även för dem. Man försökte, men det gick inte. Så man löser det hela på det bästa sätt man kan, även om det inte gick att göra som man tänkt sig.
Nu när jag förklarat så långt kanske jag inte behöver förklara varför kommentarer som nedan i bästa fall genererar en tvärilsk mor, och oavsett aldrig borde yttras.
“Jaha, ger du ersättning? Har du inte tillräckligt med mjölk? ”
“Får de ersättning? Då får de ingen bröstmjölk alls då, vad syyynd!”
Förstår ni hur det känns? Näe, det kan ni inte om ni inte varit där själva, så högaktningsfullt; håll käften om ersättningen.
Fast jag vill säga det igen, att om, och jag säger om du vill (hel)amma, kolla upp om det finns en amningsmottagning eller för all del en amningssköterska på sjukhuset/bvc.
Bvc har sina kruvor och går bebisen inte upp minst 100-150 gram/vecka i början så blir de gärna lite… stressade. De som är utbildade specifikt inom amning har lite mer is i magen och faktiskt en hel del kunskap om hur amning funkar/inte funkar. Jag upplevde dem däremot inte som en amningsmaffia, de var väldigt noga med att ugå från vad jag tyckte/kände, till sklinnad mot bvc. Jag fick tex helt galna råd från dem som om jag hade följt dem definitivt hade pajat amningen helt.
Jag skriver det igen bara för att det verkar som att amningen trots allt är viktig för dig och jag känner.
Jag tycker att både BVC och BB (utom kvinnan på återbesöket) stöttade väldigt mycket och utgick från hur jag kände och ville ha det.
Vilka råd är de dåliga?
Nu går hon ju upp som hon ska, så jag känner inte att någon är stressad eller hysterisk… Det kanske var lite så på BB eftersom hon gick ner så mycket. Hon hade ju MASSOR med bebisfett att ta av när hon kom ut. Jag tyckte hon såg ut som en köttbulle! Så jag var inte så orolig för några futtiga 10 procent…
Jamen dåså! Känner du att du får stöd i dina beslut så är allting gott.
Den enda som kan känna hur amningen ska fungera är du själv. Visst finns det prettomammor som anser att självklart ska amningen fungera perfekt från första stund och det enda som duger är att helamma fram till X antal månader/år med mera. De personerna är oftast de som inte har haft problem med amningen. Med andra ord vet de oftast inte hur det är att få kämpa med att få amningen att fungera.
Nu har ju jag, av naturliga skäl, inte haft så mycket med amning och göra, men personligen så tycker jag att om barnet mår bra och det funkar, vad spelar det för roll om det är ersättning eller bröstmjölk? Resultatet är ju i slutändan detsamma, och man älskar inte sitt barn mindre för att man inte har möjligheten att ge bröst hela tiden.
Snarare visar man prov på att vara en bra förälder genom att lösa problemet som barnethar då det inte själv är kapabel till det.
Om det alls är någon tröst, så varar det med amningen bara en jättekort tid egentligen. Jag menar, nyss var Joe alldeles nyfött och nu pott-tränar vi för fullt!
But Iˋ ll help you with an ancient saami hardening spell for your nipples and send it to you with the Evening fairy! Love <3