Jag kan inte urskilja vilka symptom som är kroppsliga och vilka som är psykiska.
Jag mår illa. Är det för att jag druckit för lite eller för att situationen är helt snurrig?
Min mage gör ont. Är det för att jag har sammandragningar eller för att jag har skuldkänslor? Har jag kanske sammandragningar för att jag har skuldkänslor?
Jag kan knappt hålla balansen. Är det för att jag spänner mig? Beror det i sin tur på att min kropp förbereder sig på att bli riktigt sårad? Som om jag inte redan blivit det…
Är det kanske därför jag lägger benen på ryggen så att inte somliga ska hinna först?
Jag kan inte vara arg. Jag har själv satt mig i den här situationen. Om jag inte hade velat komma hit fanns det tusen sätt att undvika det. Och visst kunde somliga också gjort det, men mitt ansvar blir inte mindre för det.
Jag fick i alla fall beröm av kunderna idag, och det på en avdelning som är känd för att vara tvungen att säga nej och vara besvärlig mot kunderna pga regler. Det är ju något att försöka minnas när man känner sig misslyckad…
Relaterade
5 svar på ”Vet inte vad”
Lämna ett svar Avbryt svar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
Fina, älsklingsvännen! Var inte så hård mot dig själv. Du behöver ingen annan för att bli en bra mamma. Den enda som din bebis behöver är dig; nu och sen.
Jag vet precis vad jag vill säga till dig, men jag vet inte hur jag ska skriva det för att få fram min åsikt på ett korrekt sätt…
Men var snäll mot dig för du är den enda garantin som du och nya människan har. Alla andra kan lämna er i sticket, men ni två kommer alltid att ha varann….. asså, det är full kaos här – ursäktaaatt jag inte kan uttrycka mig bättre… Kan inte du ringa när duhar tid? KRAAAM!!!!!!
Sen är det ju faktiskt så att ju större du blir och ju längre graviditten skrider fram – dess jobbigare blir allt och jag blev iaf väldigt känslig. Jag stod bara o grät ungefär jämt känns det som o allt var hemskt…. och det även fast jag ju var gift då – så du kanske har det likant? Att egentligen mår du hyfsat bra, men hormornena krånglar till det?? Kankse? Skrivfel hit&dit..orka bry sig, läs vad jag menar och det som kommer från hjärtat istället 😉
Det har hängt i runt två veckor nu, detta depressionsaktiga tillstånd.
Jag är ledsen för att jag har insett att båda de jag inbillade mig kanske hade några känslor för mig inte alls har det. Och egentligen har jag vetat det länge. Det är inte som att de sagt att de haft det.
Saker folk säger gör ont, även om det inte är nya saker. Jag är inte helt oskyldig heller. Jag har sårat och varit elak på samma passiva sätt. Det gör ännu ondare, för det var inte meningen…
Chin up!.. you’re doing great
Sara säger det så bra, och jag håller med henne i allt.
Var inte så hård mot dig själv.