Jag har fått frågan från flera. Många frågar om jag vet vad det blir. “En bebis” svarar jag. För det har jag ju sett på ultraljudet att det är. Jag tycker inte att det ska ha så stor betydelse vilket kön man har och det är delvis i protest mot omgivningens fixering kring könet på den ofödda bebisen jag inte tagit reda på det. Det finns andra orsaker också, såklart, men det spelade helt klart in. Det är inte helt ovanligt med “jamen om det är en kille kan han ju köra [valfritt fordon]”, som om inte en tjej skulle kunna det.

Ju fler som frågar, desto mindre vill jag veta och berätta.

Sist jag fick frågan tänkte jag för mig själv ungefär såhär: “Om det blir en tjej kan jag ju påverka samhället i rätt riktning genom att ge henne styrka och mod att gå emot förtrycket mot kvinnor och visa andra att man kan lyckas som kvinna. Det skulle kunna vara epic. Men om det blir en kille har han automatiskt bättre förutsättningar hela livet. Jag vill ju mitt barns bästa, så jag borde kanske hoppas på en pojk.”

Det stör mig som tusan att jag tänkte så.