Ibland, som nu, känner jag att folk inte förstår varför jag känner att jag inte har lyckats med någonting. Så jag tänkte göra en lista.
- Jag har gått två utbildningar. Jag har inte lyckats få någon examen i någon av dem
- Jag har startat ett företag, men jag klarar inte av att arbeta i det
- Jag har ett jobb jag ville ha jättelänge, men jag klarar inte av det
- Jag förstår inte problemen på jobbet. Folk upplyser mig om att det finns problem och att jag borde vara med och lösa dem, men jag ser dem inte, så jag kan inte
- Jag är trött varje dag och dricker omåttliga mängder kaffe i förhoppning att vakna, men det gör jag inte
- Jag tränar och tränar, men jag märker inga resultat. Allt är fortfarande lika överjävligt jobbigt som när jag började
- Kläderna är större, men kroppen är lika oformlig och plufsig som förut.
- Jag är fortfarande deprimerad fast alla hoppas att jag ska må bättre och de ger mig tid, men jag kan inte.
- Jag kan inte ens känna mig som någon datanörd längre, för jag “vill bara att det ska funka” som en vanlig användare och orkar inte gräva ner mig i saker
- Jag har fastnat i tråkiga rutiner på jobbet och kan inte ta mig ur dem. Ingen aning om vad som behöver göras för att rätta till det. Jag lär mig ingenting nytt, jag känner aldrig att jag har tid för det, samtidigt finns det bara rutinmässigt tråk att hantera, som egentligen kan stökas undan snabbt. Det är inte jobbet, det är jag. Jag kan inte få till det.
- Jag kan inte kalla mig gamer heller, för jag spelar ju inte. Jag fastnar bara och så ger jag upp.
- Jag är egentligen för gammal för Dreamhack, för jag tycker mest att ljudet är för högt där. Men jag åker dit ändå. Om inte andra fixade biljetter och allting skulle jag inte kunna åka dit.
- En gång gjorde jag musik, men det är omöjligt nu
- En gång var jag bra på en massa saker, men nu kan jag inte ens minnas vad det var
- En gång kunde jag skriva, men nu hittar jag inte ens min bok med dikter
- En gång skulle jag skriva en bok, men jag klarar inte av att ta tag i det
- En gång kallade folk mig för skicklig programmerare, men nu är mina kunskaper hopplöst föråldrade och jag orkar inte stanna uppe hela nätterna och komma ifatt
- En gång skrev jag blogginlägg som fick folk att jubla och tycka att jag var värd att sätta på vallistor. Nu vet jag inte ens vad som händer i politiken
- En gång var jag bäst i klassen (på riktigt) på matte. Nu minns jag inte hur man räknar ut de enklaste saker
- Jag brukade läsa massor av böcker. Jag slukade dem. Nu tar det ett år (på riktigt) för mig att läsa ut en bok, om jag ens kommer igenom den.
- Jag har ännu inte lyckats med konststycket att möta någon som vill ha barn med mig. Kanske är det lika bra.
- Jag får verkligen kämpa för att hålla det rent hemma. Jag lyckas inget vidare
- Jag har en trasig kyl i mitt kök och ingen aning om hur jag ska lyckas få väck den
- En gång kunde jag måla och rita, men nu kan jag inte längre
- Jag har inte lyckats bada i sverige på hela sommaren. Det är inte första gången.
- Jag startar en massa hemsidor, men jag klarar inte av att göra dem tillräckligt färdiga. De är ständigt i utveckling, och ingen förstår hur jag tänkt.
Jag känner inte att jag passar in någonstans eller klarar av någonting och vill bara inte. Varför måste det vara så himla svårt? Kan jag bara få sova resten av mitt liv? Då kan jag drömma att jag får det där jag aldrig kommer att uppnå. Ni vet, det där huset på landet med hästen i det ombyggda garaget och barnen i sandlådan. Det är ju någon annans liv. Jag vet inte vems. Jag trodde det var mitt, men uppenbarligen har jag ingen plan för att ta mig dit. Jag kanske inte ens vill dit. Jag kanske trivs såhär. Dum, trött och jävlig. Fladdrar runt som ett löv och hoppas att någon annan ska rädda mig från mitt eget tillknycklade liv, som jag slåss med näbbar och klor för att behålla.
Nej, jag vill helt enkelt inte mer.
EDIT: Vi kan ju lägga till på listan att det var en och en halv timme sedan jag slutade jobbet, och jag har inte ens lyckats äta än, utan jag sitter bara här och gnäller.
Blogg: Nej, jag tänker inte skriva nån jäla rubrik http://t.co/bkp60zpx
Hmm, jag är inte bra på att erbjuda tröst. Men jag kan i alla fall köra bort kylen åt dig om du vill. Har ett stort bagageutrymme på min nya skrotbil. Kan vara skönt att göra någonting i alla fall för att bryta en nedåtgående spiral, även om det bara är en liten grej. Då blir det en punkt mindre på listan. Sen är det bara att ge sig på nästa punkt när du känner att du orkar. Man måste börja någonstans med att vända skutan. Även om du kanske inte tror det idag så kommer det en dag när allting kommer kännas lite bättre.
Japp. Så här kan du välja att se på saken. Och det gör du ju också. Du är väldigt bra på att se saker och ting på just det här viset emellanåt.
Du verkar inte vilja bli tröstad eller peppad, så det ska jag låta bli. Men alltså, du har ju fel. Bara så att du vet. Jag talar gärna om för dig exakt på vilket vis, men då får du tala om att du vill det först.
Kom ihåg att det finns de som tycker om dig.
Om du visste hur många punkter på listan jag känner igen mig i. Det blir ett slags identitetskris när man inte klarar av att vara den man var, eller den man vill vara. Och om jag visste hur man gör något åt det skulle jag inte bara berätta det, jag skulle göra det.
Man får försöka låta bli att lyssna på den där inre gnällspiken. Lyssna på Hanna istället.
Jag har två saker att säga.
1. *Med överdriven, dock äkta, förtjusning* Åååååh, har du också en diktbok?? 😀 Jag med!! Eller, jag har tre. Samlat på fina dikter sedan jag var i fjortisåldern. Inte många i den första boken är bra numera. 🙂
2. Kräv inte av dig själv att det alltid ska vara städat och snyggt hemma. En föreställning om att det alltid måste vara rent och snyggt hemma skapar bara stress och helt onödiga skuldkänslor. Visst mår man mycket bättre när det är städat och fint, men den lilla stund man får göra det pga snyggheten hemma ger inte så mycket. Det gör inget alls om hemmet ser ut att vara ett likadant helvete som innehållet i ens huvud. Det finns viktigare saker än städning. Snart, när jag nu orkar skriva klart inlägget, ska jag blogga lite om bl.a. prioriteringar. Med städexempel. 🙂
Det låter som att du är utbränd. Eller psykiskt utmattad. Det kanske är samma sak?
Hursomhelst, hjälp med retur av kyl – ring BAG installationer och transport. 0707-59 11 29 En retur brukar inte kosta så mycket, typ 250 kr.
Jag befinner mig nästan på samma ställe som du. Jag läser inte, spelar för lite, har svårt att orka med saker som städa, diska, laga mat, blogga, vara aktiv och tillgänglig 24/7. En gång i tiden var jag också respekterad. En gång i tiden trodde folk att jag skulle bli nåt. För att jag har lärare till föräldrar. Och glasögon. Då är man smart och duktig per automatik. Jag har inte gått klart utbildningar. Har inte tränat lika mycket under sommaren. Det känns som att man står i ett vägskäl i livet och det är inget roligt ställe att befinna sig på. Man står och stirrar på den där skylten men vet inte vilken väg man ska ta. Känns som att vara i limbo.
Man verkar för gammal för att lära sig något nytt, man är för ung för att ge upp. Man är räd att man växt ifrån vissa intressen, men vill inte släppa taget – det är ju de som ger dig din identitet. Det kroppen orkar är att släpa sig till jobbet, äta nån äcklig lunch, komma hem, sätta sig i soffan och titta på amerikanska sitcoms.
Jag förstår. Och det är jättejobbigt att må såhär. Finns det nån du kan prata med? Kurator eller liknande? Jag har själv gått och tänkt att prata med de som hjälpt mig tidigare. Min senaste kurator sa t o m att jag nog kommer behöva samtala med nån flera gånger i mitt liv. Att jag är en person som behöver mer stöd när saker förändras. Då tyckte jag det var lite konstigt, men nu förstår jag precis.
Jag hoppas att du kommer må bättre. Önskar det fanns nåt jag kunde göra, men jag har nog bara mina ord och min förståelse. Det är svårt att komma bort från kraven man har. Men du är ingen dålig människa och du har inte gjort något fel. Stor kram.
Nope, ingen professionell person så, utan det är bloggen och vännerna. Eller så skriver jag några hiskeliga kapitel sims-historia där folk dör och annat de inte gillar. Jag blir ganska elak när jag mår dåligt och tycker om att ta ut det på personer som består av polygoner… 🙂
Well, de där polygonpersonerna har nog inget emot att du är elak mot dem, det är ju det de är till för. 😉 Att plåga folk i Sims är också ganska kul. Hehe.
Hursom, hoppas att du mår bättre och att bloggskrivande och vänpratande gör dig gott. 🙂