Ibland, som nu, känner jag att folk inte förstår varför jag känner att jag inte har lyckats med någonting. Så jag tänkte göra en lista.

  • Jag har gått två utbildningar. Jag har inte lyckats få någon examen i någon av dem
  • Jag har startat ett företag, men jag klarar inte av att arbeta i det
  • Jag har ett jobb jag ville ha jättelänge, men jag klarar inte av det
  • Jag förstår inte problemen på jobbet. Folk upplyser mig om att det finns problem och att jag borde vara med och lösa dem, men jag ser dem inte, så jag kan inte
  • Jag är trött varje dag och dricker omåttliga mängder kaffe i förhoppning att vakna, men det gör jag inte
  • Jag tränar och tränar, men jag märker inga resultat. Allt är fortfarande lika överjävligt jobbigt som när jag började
  • Kläderna är större, men kroppen är lika oformlig och plufsig som förut.
  • Jag är fortfarande deprimerad fast alla hoppas att jag ska må bättre och de ger mig tid, men jag kan inte.
  • Jag kan inte ens känna mig som någon datanörd längre, för jag “vill bara att det ska funka” som en vanlig användare och orkar inte gräva ner mig i saker
  • Jag har fastnat i tråkiga rutiner på jobbet och kan inte ta mig ur dem. Ingen aning om vad som behöver göras för att rätta till det. Jag lär mig ingenting nytt, jag känner aldrig att jag har tid för det, samtidigt finns det bara rutinmässigt tråk att hantera, som egentligen kan stökas undan snabbt. Det är inte jobbet, det är jag. Jag kan inte få till det.
  • Jag kan inte kalla mig gamer heller, för jag spelar ju inte. Jag fastnar bara och så ger jag upp.
  • Jag är egentligen för gammal för Dreamhack, för jag tycker mest att ljudet är för högt där. Men jag åker dit ändå. Om inte andra fixade biljetter och allting skulle jag inte kunna åka dit.
  • En gång gjorde jag musik, men det är omöjligt nu
  • En gång var jag bra på en massa saker, men nu kan jag inte ens minnas vad det var
  • En gång kunde jag skriva, men nu hittar jag inte ens min bok med dikter
  • En gång skulle jag skriva en bok, men jag klarar inte av att ta tag i det
  • En gång kallade folk mig för skicklig programmerare, men nu är mina kunskaper hopplöst föråldrade och jag orkar inte stanna uppe hela nätterna och komma ifatt
  • En gång skrev jag blogginlägg som fick folk att jubla och tycka att jag var värd att sätta på vallistor. Nu vet jag inte ens vad som händer i politiken
  • En gång var jag bäst i klassen (på riktigt) på matte. Nu minns jag inte hur man räknar ut de enklaste saker
  • Jag brukade läsa massor av böcker. Jag slukade dem. Nu tar det ett år (på riktigt) för mig att läsa ut en bok, om jag ens kommer igenom den.
  • Jag har ännu inte lyckats med konststycket att möta någon som vill ha barn med mig. Kanske är det lika bra.
  • Jag får verkligen kämpa för att hålla det rent hemma. Jag lyckas inget vidare
  • Jag har en trasig kyl i mitt kök och ingen aning om hur jag ska lyckas få väck den
  • En gång kunde jag måla och rita, men nu kan jag inte längre
  • Jag har inte lyckats bada i sverige på hela sommaren. Det är inte första gången.
  • Jag startar en massa hemsidor, men jag klarar inte av att göra dem tillräckligt färdiga. De är ständigt i utveckling, och ingen förstår hur jag tänkt.

Jag känner inte att jag passar in någonstans eller klarar av någonting och vill bara inte. Varför måste det vara så himla svårt? Kan jag bara få sova resten av mitt liv? Då kan jag drömma att jag får det där jag aldrig kommer att uppnå. Ni vet, det där huset på landet med hästen i det ombyggda garaget och barnen i sandlådan. Det är ju någon annans liv. Jag vet inte vems. Jag trodde det var mitt, men uppenbarligen har jag ingen plan för att ta mig dit. Jag kanske inte ens vill dit. Jag kanske trivs såhär. Dum, trött och jävlig. Fladdrar runt som ett löv och hoppas att någon annan ska rädda mig från mitt eget tillknycklade liv, som jag slåss med näbbar och klor för att behålla.

Nej, jag vill helt enkelt inte mer.

EDIT: Vi kan ju lägga till på listan att det var en och en halv timme sedan jag slutade jobbet, och jag har inte ens lyckats äta än, utan jag sitter bara här och gnäller.