Jag vet inte om jag ska till Pride i helgen. Jag vet inte om jag orkar.
För många verkar det handla om kärlek och att få vara den man vill och harmoni mellan människor och så vidare. För mig handlar det om att vara där och försöka slåss mot väderkvarnarna som vidhåller fördomar till höger och vänster. Om att visa upp sig och visa att man inte skäms för den man är så att de som anser att man inte finns, eller lever fel kanske kommer på andra tankar. Det är trots och motstånd mot de fack som folk gärna vill placera mig i så fort de ser mig.
Vidde på Pride 2010
OM jag ska orka mig dit behöver jag någon som håller mig om ryggen hela vägen. Finns det någon sådan?
Blogg: Pride? http://t.co/jXhaCc9r #Pride
Tänkte på en annan sak ang Pride. HBT tidningen QX har ju en stor pridning (32.000 ex) och har ofta väldigt sexistiska och objektifierande omslag av män på sitt omslag. Varför reagerar ingen lika häftigt som när en kvinna läggs ut på samma sätt? Flickfotografen Bingo Rimer hade halvsulats på scen men Jon Voss som driver QX hyllas istället. Varför denna dubbelmoral?
Ja, du. Jag är inte man och har svårt att känna mig objektifierad av att en man avbildas på det sättet, antar jag.
För övrigt läser jag inte tidningar med objektifierande bilder på framsidan, även om jag uppskattar att se på både män och kvinnor som råkar vara framför mig, så jag har svårt att känna att jag har någon skuld i den dubbelmoral du upplever?
Litegrann känns det som att jag fick representera någon grupp nu, men jag är inte säker på vilken?