I förra inlägget hade jag en bild på en sko. Här är den igen:

Den har jag köpt. Det var inte lätt, må ni tro. Här är den spännande berättelsen om hur det gick till, för är det någonting jag har gemensamt med andra fruntimmer så är det att jag tycker om att berätta om skor och införskaffandet av dem. Inte för att jag speciellt är förtjust i att köpa dem, då…

Vidde behövde skor för att springa. Detta eftersom hon i ett svagt ögonblick ansett att 5 kilometer inte är så mycket och hon har ju minsann kört en massa cykling och zumba så hur svårt kan det vara?

Så en dag tog Vidde resolut cykeln och cyklade hemåt, men kom på att någon gång behöver de där skorna köpas in. Vidde vände cykeln och styrde kosan mot Stadium. De har ju flest skor i stan såvitt Vidde kan bedöma och hon tänkte inte besöka mer än en (1) affär.

-Kan jag hjälpa dig, undrade en ung man som såg ut att arbeta för affären när Vidde med flit sett vilsen ut en kort stund.
-Jo, jag behöver skor, erkände Vidde. För att springa i, tydligen.
Hon la till “tydligen” för hon var inte alls tillfreds med handlingen i historien som nu utspelade sig. Köpa skor för att springa i? Varför det? Vidde springer inte. Vidde kom på när hon gick i mellanstadiet att det gör ont lite här och var om man springer längre än en halv fotbollsplan.
-Ja, ska det vara [här räknade den unga mannen upp en massa saker som Vidde inte brydde sig om alls och därför inte lade på minnet]?
-Jag vet inte, jag springer inte, sa Vidde och tänkte att han kanske behöver få saken bättre förklarat.
-Jo, för det är mina kära kollegor som hittat på, fortsatte Vidde i en förklarande och pedagogisk ton, att vi ska springa, men jag vill egentligen inte, och jag kan INGENTING om sånt härnt! Jag vet inte ens om jag KAN springa, jag har ju inte gjort det sen jag var tolv.
-Nähä, men är det något sånt här, försökte den unga mannen.
Vidde kände att han nog grep efter halmstrån vid det här laget. Det kan ju inte ha varit jättehjälpsam information hon givit honom. Hon tänkte att det var bäst att prova skon.
-JAG vet inte! Jag kan prova hur det känns.
Vidde provade. Den satt inte bra.
-Den sitter inte bra, sa Vidde. Det känns alldeles knöligt.
-Jaha… eh… men vill du ha en sån här som inte väger någonting eller en sån här som andas bra eller är det…
-Har du någon som liksom studsar fram av sig själv så jag slipper göra så mycket, avbröt Vidde, för jag VILL ju egentligen inte!
-Jaha, då får det väl vara mycket dämpning då, mumlade den unga mannen och Vidde tänkte att han nog ångrade att han frågat henne om hon behövde hjälp.

Det var lite synd om honom, men det kunde inte hjälpas. Har man valt att arbeta i en skobutik har man valt ett mycket svårt yrke och man kommer behöva ta konsekvenserna av det. Vidde hoppades att han hade bra betalt, men antog att han inte hade det.

Till slut efter mycket provande, liksom av ren desperation, plockade den unga mannen osäkert fram en sko som hade mycket [nåt sånt där ord igen som Vidde inte förstod eller kunde komma ihåg].
-Den har ganska mycket [det där ordet]…
-Är det bra?!
-Nja… ja, alltså om man har det felet…
-Fel?
-Ja, eller fel.. en del personer har fötter som behöver stöd i hålfoten.
-Hålfot! Det vet jag vad det är. Det är skönt med stöd. Får jag prova?
-Ja, men…
Vidde ryckte åt sig skon. Den var skön som attan. Ingen av de andra skorna hade känts så bra på fötterna. Vidde provade båda skorna. Det kändes fortfarande jättebra.
-Skitbra, jag tar dom.
-Men…
-Vaddå?
-Ja, ska du inte… så att du inte gör nåt förhastat…
-De kostar ju bara 700!
Vidde var lättad över att ha hittat ett par skor under tusenlappen.
-Ja… men ok GÅ mycket med dem hemma då och prova och KOM TILLBAKA om det inte känns…
-Vad jag ska känna efter? Jag sa ju att jag inte kan nånting om sånt härnt!
-Ja alltså om du får ont i knäna…
-Jaha.
-Ja.
-Ok.
-Mmm.
Hur fasen avslutar man? Vidde tänkte att man tar nog bara sina nyfunna skor och går till kassan.
-Hejdå!

Den unga mannen stod antagligen förvirrat kvar efteråt. Eller så gjorde han inte det. Nu har jag skor i alla fall, och jag har inte fått ont än. Förutom träningsvärken, då…