Ont i magen

För mycket har hänt på sistone för att jag riktigt ska hinna med. Någonstans mitt i allt blev det mig övermäktigt att uppdatera bloggen. Jag har twittrat och tröstat mig med att dessa små lösryckta meningar ju dyker upp här en gång i veckan i alla fall. Det är alltid något.

Kirsi är gift nu och det innebär att jag inte behöver stressa inför det längre. Det innebär också att alla de där sakerna som var omöjligt att genomföra på grund av upptagen inför bröllopet nu borde genomföras.

Jag behöver strukturera en ordningslista. Det är för mycket som försöker bli gjort samtidigt. Steg ett: deklarera. Jag inser att jag behöver lösa situationen med bokföringen då den uppenbarligen inte fungerar. Jag vet att jag sa att jag inte behövde bokföringen nu. Jag vet att det är mitt fel. Men här sitter jag i alla fall utan siffror och ska till stallet och har inte tid. Om jag bara hade skippat en dags förberedelser för bröllopet och öppnat det där kuvertet från skattemyndigheten… Eller dagen efter bröllopet. Eller i tisdags. Sannerligen är det mitt fel, men det hjälper inte min mage. I och för sig hjälpte den inte mig heller genom att se till att jag varit i det närmsta sängliggande på sistone, förutom när jag turfat. För det går tydligen att göra.

Jag är knäpp. Jag har till och med lyckats få till en obehaglig känsla inför att åka till stallet, trots att jag sken som en liten sol hela tiden sist jag var där, samt efter. För jag har egentligen inte tid. Tänk om jag inte får de siffror jag behöver tills jag kommer hem? Jag har bara migsjälv att skylla då, men då kan jag inte lösa det.

Dåligt samvete.

Samtidigt är det inte ett alternativ att skippa stallet. Det får bli fel siffror till skattemyndigheten, för tar jag mig inte till stallet ikväll är jag inte säker på att jag kommer tillbaka dit alls. Det har jag inte råd med heller.

Koffeinpiller.

Jag brukar sova mellan jobbet och stallet, och det har jag försökt göra nu med, men det gick inte. Bli inte förvånade om jag är mindre funktionell än vanligt på jobbet imorrn, kära vänner! Idag läste jag fel på datum och kundnummer och kunde inte förstå hur det kunde stå kundnummer mitt i allt. Det gjorde det inte heller. Ganska scary att det tog så lång tid att se…

I helgen ska jag festa. Det kommer bli kul. Nästa helg ska det bli tävling med pappa. Kul det med. Längre än så orkar jag inte se just nu. All tid är inplanerad. Inga hål nånstans. Även om det är saker jag vill så skriker min hjärna när det inte finns några hål i planeringen.

Ont i magen.

Helt osuttet gräs

Och så är det folk jag saknar. Hade somliga bott kvar i stan hade det suttits på minst en gräsmatta med folköl den här veckan. Folk har flyttat. 🙁 Sådana saker kan vara inplanerade och ändå vara hål i planeringen.

Andningshål.