Det är tur att jag har en massa tokiga personer runt mig som skapar lan på mitt köksbord tre minuter efter att de kommit innanför dörren och sen spelar dominion med mig, skickar uppmuntrande sms, ger mig massage och gör små tokiga upptåg. Eller varför inte ger mig vad som närmast måste liknas vid en minisemester i grannstaden…

Ibland kan jag bli stressad av att jag inte hinner uppskatta dem allihop så som de förtjänar, men ibland känner jag mig bara tacksam och privilegierad.

Jag har nära till gråten, men jag har inte ofta orsak att gråta. Tack vare er.

Ikväll såg vi en film som kunde handlat om mig. Jag förstår en massa saker bättre nu. Jag ska försöka komma ihåg det till en annan dag, men nu ska jag sova.

Natti på er, underbaringar!

image
image
image
image

Flattr this!