Flickan som behövde nya torkarblad

Kom nyss hem från Arlanda där jag lämnat pappa och Tiap. Tydligen så var det någon/några kändisar som skulle flyga, för det sprang runt en hord tonårsflickor med mobilerna i högsta hugg. Vi var smått roade och lite besvärade.

Igår var helmysigt, men idag misslyckades jag totalt med att uppskatta stillasittandet. Jag fick ju ingenting gjort eller ordnat idag. Inte fick jag några fantastiska insikter heller, mer än att jag fortfarande inte vet om jag någonsin kommer att kunna skaffa barn. En gång på världen kom jag ju fram till att det är något jag anser mycket viktigt i livet och ingenting jag vill missa. Plus att jag gillar barn. Fast på senare år har allas barn varit en smärtsam påminnelse och jag har glömt hur man umgås med dem. Eller förträngt. Jag vet inte. Jag tror det är någon form av försvarsmekanism.

Så när jag satt där i bilen och pojkvännen inte hade tid att prata mer i telefon för att han skulle äta middag med sambon och jag hade räknat ut att jag inte vet om jag kan få tillräckligt med sömn på ett par dagar, och tänkte på att jag glömt förklara för chefen att en del av min känsla av ouppskattning beror på min lön, då började jag fundera över när jag ska våga ringa till Kirsis reiki-tant och be att hon hjälper mig. Och orsaken till att jag inte vågar.

Jag har ett monster som jag stängt in bakom en dörr. Det är inte en vidare bra dörr eftersom det kommer ut göra-ont-grejs genom springorna i den, men den är tillräckligt bra för att hålla monstret inne. Inne i mig, ja. Och prylen är att jag inte vet, eller har glömt, hur monstret ser ut. Jag vet inte hur stort det är, eller vad det är för ett. Jag vet att jag måste öppna dörren för att mota bort monstret från det som är jag, och sedan försöka ta hand om förödelsen som skulle kunna uppstå på vägen ut.

Jag har ju försökt skriva lite inlägg om hur man mår bra, men ju mer jag själv fallerar, ju mer falskt känns det att fortsätta med det.

Och det var då det inte gick att hålla tillbaka längre. Torkarbladen på pappas bil är dåliga och torkar inte bort som de borde. I mitt ansikte finns inga torkarblad och det kändes inte som någon mening att torka ändå. Det rann bara mer vatten. Vet ni att man blir blöt på halsen om man inte torkar sina tårar?

Nu ska jag försöka sova lite. Upp och jobba klockan 06:00 imorrn. Det betyder gå upp senast klockan 05:00, men då får jag hoppa över antingen frukost eller dusch…