Igår var Per på besök och hjälpte mig städa genom att hålla mig sällskap. Det är så tråkigt att städa när man är ensam, så jag har gärna någon här när jag gör det. Lägenheten såg ju ut som att en nörd bodde här! Det var fullt med chassin och skruvar och grafikkort på vardagsrumsgolvet och ingen hade orkat städa efter att orkanen Larsa gjort megasmaskiga kalkonbröst-skapelser i lördags. Hallå, jag orkade ju städa efter tromben Sanna som gjorde megasmaskig gryta på fredagen, räckte inte det? Nehe…

Vi kollade True Blood till lite för sent på kvällen och drack ett glas vin också. Det var bra, men gjorde att jag var lite trött på jobbet idag.

Apropå jobbet har jag trivts ganska bra där den här veckan. Jag måste sova flera dagar i sträck oftare, för det gör mig tydligen över-trevlig mot kunderna. Trevliga samtal är kortare än korthuggna, lärde jag mig idag. Det är helt ologiskt, men ok då! Det är ändå trevligare så.

Det höll på att bli några missförstånd med chefen idag, för jag måste ifrågasätta allting, och han måste skämta om allting (som att inte jag måste det… hrm), och över en chatt-klient går det inte alltid fram vad man menar… jag hoppas han inte tror att jag är ilsk på honom, för idag var jag verkligen inte det. Det var bara det att en sak han sa var ett skämt som ledde åt ett håll som jag tyckte var fel håll, och nästa sak han eventuellt skulle kunna säga på samma linje kunde bli jättefel om någon inte förstår att det är ett skämt. Förresten är jag inte helt säker på att jag förstod att det var ett skämt förrän han PM:ade mig och förklarade det. Det gjorde han nog för att jag sa till honom i allmänna chatten att det inte var så bra att tänka sådär, och med tanke på att jag misstolkat en massa saker han uttryckt sig klumpigt om (jag förstår ju nu att han bara uttryckt sig på ett sätt som fått mig att inte förstå, det är inte så att han är illvillig) blev han nog rätt nervös.

Sedan började jag fråga om tidpunkter vi skulle göra saker, för jag förstod inte vad planen var. Jag ville mest veta när jag skulle resa på mig och gå och hämta glass som han bjöd på. Bara för att jag blir så osäker när jag inte vet vad jag ska göra. Jag tror inte han förstod riktigt vad jag var ute efter. Planen var rätt bra visade det sig när allt liksom bara hände med möten och glass och allt.

Nu har jag lite dåligt samvete för att jag inte sa tack för glassen eller grattis till chefen som fyller år idag. Allt händer så fort på jobbet och det är så mycket att koncentrera sig på så ibland glömmer man fel saker…

Fast just nu känns det mest bra, för Kirsi har varit här och vi har pratat en massa om allt och inget. Och om jobbet såklart. Om all press som finns där och som ibland inte går att hantera för att man inte orkar mer. Alla där är trots allt väldigt trevliga människor och uppgifterna är egentligen roliga, men ibland så blir det missförstånd, och ibland så känner man att man inte räcker till…

Jag fick ett nummer av Kirsi som jag ska använda. Kanske det går att ta bort den där ledsenheten som tycker om att bo i mig under utan. Den som jag ägnar tonvis med energi på att mota bort. Kirsi undrade försiktigt om jag kanske inte borde mota bort den. Jag vet inte, jag. Ibland tror jag att det är rent medicinskt och att det bara beror på obalans i hjärnan (typ att man saknar ämnen som finns i mjölk (för mjölk gör det bättre)), men ibland så tänker jag att det har hänt så mycket i mitt liv som varit jobbigt. Klart att det har hänt bra saker hela tiden också, men man kan faktiskt ha det jättebra och jättedåligt samtidigt. Kanske det måste bearbetas på något sätt mer än att skriva dagbok och prata med kompisar. Kanske… Man kan väl säkert prova i alla fall.

Helt apropå typ ingenting så länkades berättelsen om en man som inte vill betala för batterier för att göra bankens jobb åt dem på G+ idag. Sättet det är skrivet på får mig att tycka att det är hysteriskt roligt, och lite skönt är det att någon annan säger ifrån.

Det är ju faktiskt knäppt så som det varit att man fått byta batterier i dosorna själv men får en ny om de är trasiga. Jag tror iofs att jag fick en ny fast min inte var trasig. Jag har varit kund i Sparbanken… förlåt, Swedbank lika länge som mannen och har aldrig haft annan bank. Jag gillar liksom dem. Kanske gillar de mig också.

Om jag fått beskedet den där mannen fick skulle jag bara tackat, haft sönder dosan och kommit tillbaka utan att bråka så mycket. Han hade dock principiellt rätt att bråka… det skumma är att jag känner att min bank förlorat en kund och tycker det är en förlust. Vad har jag med det att göra? Jag jobbar ju inte ens där…

Flattr this!