Jag har de bästa vännerna

Sara är en av de starkaste personerna jag vet.

Igår var jag med Sanna hela kvällen. Idag ringde Sara så att jag fick prata med henne hela kvällen. Jag fick henne på bra humör, och hon gjorde detsamma för mig.

Sara var den som fick mig att förstå att även om man trampar på en hundralapp så är den fortfarande lika mycket värd. Och även om jag blir trampad på så tappar jag inte mitt värde. Jag kan fortfarande lika mycket och jag har fortfarande all kunskap och allt det mod jag hade innan. Bara jag vågar tro på det.

Det kändes bra att jag kunde använda mina erfarenheter för att berätta hur världen är beskaffad för henne för en gångs skull. Hon är värd så mycket mer än den klump i magen hon fått av de omständigheter hon hamnat i. I hennes mage ska det bara vara lycklig bebis! 🙂

Lustigt förresten; utan att jag dragit upp den liknelsen kallade hon min arbetssituation för ett dåligt förhållande. Jag försöker vara objektiv när jag berättar om det och berättar de bra saker som chefen faktiskt gjort också. Jag undrar om mina vänner ser sanningen eller den sanning de vill se för att de tycker om mig… Men oavsett hur sanningen är så kvarstår det ju att jag faktiskt mår dåligt, och det kan man ju göra utan att det är någons fel. Frågan är bara hur det ska lösas.

Nu har jag betalat alla räkningar, lagat matlåda tills imorrn, diskat och letat rätt på passet eftersom mitt nya körkort tydligen finns att hämta ut. Så nu måste jag skynda mig att dricka te innan pojkvännen ringer efter sitt möte.

Förresten måste jag känna efter om det går att jobba imorrn. Min hjärna har inte fungerat på hela dagen idag heller och den där tröttheten i musklerna som krupit sig på blir bara värre. Lederna värker lite också. Undrar om jag inte blitt förkyld…