Digitala minnen

Mina fotoalbum tar slut runt 2000. De analoga, alltså. Jag har massor med digitala bilder från tiden efter det.

Massor. För många för att skriva ut. Det skulle kosta hur mycket som helst och fylla massor med bokhyllor. Det är inte värt det. När skulle jag titta i dem?

Men på något sätt… Några kanske man borde skriva ut. Jag har en analog bild från min första lägenhet, och en analog från min andra.

Därefter någonstans finns det en massa bilder som försvann också. Deskstar-hårddisk. More like deathstar… Slutade bara funka helt plötsligt. Man fick skicka den till holland eller någonstans och få en ny, större. Tom.

Jag lärde mig vikten av att göra säkerhetskopior. Den hårda vägen. Så jag har bränt CD-skivor. Det är inte speciellt beständigt, fick jag veta sedan, och började därför lägga bilder på flera hårddiskar istället.

Nu är ju bara problemet att vissa bilder finns här, vissa där, och vissa vet jag inte var de är.

Och så alla dessa ögonblicksbilder. På inte människor. På detaljer. På himlen. På någon blomma som var intressant just då.

När digitalkameran kom pratade jag lyckligt om att det bara var att knäppa bilder. Massor av bilder. Man kan ta bort de som inte är bra. Man kan bara radera… Jag som aldrig slänger någonting. Som känner att alla räkningar jag betalat 10 år tillbaka behöver dokumenteras noga i pärmar. Skulle jag drömma om att permanent-radera en bild bara för att den inte kändes relevant just då?

Skulle ju inte tro det.

Någonstans bland allt brus av bilder som beskriver min vardag finns nog några bilder som skulle platsa i ett fotoalbum. Ett sådant där som man ler när man tittar i. En bild för att minnas en hel sommar. Det finns säkert. Jag vet bara inte hur man hittar rätt bilder.

Mitt analoga fotoarkiv. Denna digitala bild är ännu en bild som det är tveksamt om det vore trevligt att ha i ett sådan analogt fotoalbum...