Geek Pride

Jag har under en tid tänkt på att vi som parti tappat bort vår stolthet över vår nördighet. Nu är det återigen bara en känsla, men jag tycker att det känns som att vi nu länge fokuserat på att verka onördiga så att andra ska förstå oss när vi pratar.

Å ena sidan är det viktigt att lära oss icke-nördigt språk för att kunna förklara vår politik för icke-nördar, men å andra sidan får vi ju inte på köpet glömma bort att vårt nördiga sätt att tänka faktiskt ger oss en helt annan synvinkel.

Anna och Mackan tecknar Piratpartiet

Vi ser saker som andra missar, något form av alarm går av inom oss när siffror inte verkar stämma och när logiska fel används som argument.

Men all stolthet är nu inte borta, det märks tydligt. Dan Jangblad uttryckte sig lite olyckligt häromdagen, och genast kom det en hel drös med nördförsvarande kommentarer på Twitter och bloggposten. Jag upplevde inte Dan som något pucko, utan som en man som bekymrar sig för vart landet är på väg.

Bli nu inte ilskna, men folk snackar om olika arbetslinjer, och jag är en av dem som hoppas att Vänsterpartiet driver sin fråga om 6-timmars arbetsdag vidare. Jag hinner nämligen inte med alla mina intressen riktigt. Att då säga att vissa behöver gifta sig med jobbet (vilket är den extrem-nördighet jag tänker på här) är att bedriva en ganska osympatisk arbetslinje politiskt. Om skolan fostrar alla till sådana kommer vårt samhälle att bli ganska konstigt, tror jag. Det är absolut inget fel om vissa gör det för att de vill, men det ska inte påtvingas någon.

Jag försökte förklara lite sedan, men jag känner inte att jag fick ur mig rätt saker riktigt.

Nu är det ju fint att folk reagerar, tycker jag. Tack underbaringar! Mackan tipsade mig om en nördfightingsida när jag började tala om  detta. Själv filmade jag partiledaren och partisekreteraren igår. Jag tycker vi helt enkelt ska vara stolta över de vi är.