Fredag! Är vi framme snart?

Folk har sagt till mig att man mot slutet av veckan känner en viss ambivalens, att man både längtar hem och att man inte vill att det ska ta slut.

Jag gillar inte riktigt när andra personer vet hur jag känner bättre än jag, speciellt inte när de vet det före jag känner det. Men vad ska man göra när de har rätt?

Idag tänkte jag gå på ytterligare ett seminarium om innovation och utbildning, men ärligt talat så orkade jag inte. Alla är så överens om att vi ska utbilda alldeles mångsidiga, kreativa och kunniga ungdomar, men när det kommer till specifika, konkreta politiska lösningar får man inte mycket matnyttigt.

Jag vill bara ta tag i alla de här människorna, stänga in dem i en kursgård en helg och tvinga dem att genomföra en massa kreativa övningar, meditera och brainstorma så att vi kan utveckla någon form av gemensam plan.

Men det får i så fall ske om lång tid, när alla har vilat upp sig igen.

Mackan frågade skämtsamt om alla piratpartister har ätstörningar, men jag tror att det helt enkelt är så att vi glömmer att äta (och sova) för att det finns för mycket som distraherar.

Eftersom allt kändes motigt bestämde vi oss för att lära oss lite teckenspråk av Tolka mig rätt, som har hållt till i Almedalen hela veckan. Vi tänkte att det var mindre chans att de pratade utan att säga något. Det var jättekul! Många tecken tänkte man bara “ja, det är ju klart!” om när man såg dem. Och varför ska man krångla till kommunikationen. Vi frågade även och fick lära oss tecken för både Twitter och hashtagg. Vi hade gissat nästan rätt på hashtagg.

Piratpartiet säger man genom att hålla för ena ögat och sedan göra tecknet för parti; knuten näve i öppen handflata. Jag var tvungen att skratta mycket åt det. Men egentligen är det ju vad vi heter, ordet på talad svenska har bara tappat sin bokstavliga betydelse och fyllts med associationer till vad vi är och vad vi gör istället…

Vi strosade vidare ner mot hamnen lite planlöst sådär som en uppgiven politiker gör när denna liksom tappat sugen och tron på att prat och skriverier verkligen kan göra någon skillnad egentligen. Där hittade vi ett paket. Det stod att det var en present till politikerna. Gratis?

Ja, det var det faktiskt! De hade dukat upp ett långbord fullt med idéer för framtiden. Vi botaniserade en hel del, och jag skrev i deras gästbok att jag skulle ta med mig idéerna.

Man kan även gå till hemsidan och ta del av presenterna. Gör det!