Jag trodde ju inte riktigt själv på att det skulle gå. Eller jo, allt går om man vill. Och jag fick gå och lägga mig senare om det skulle visa sig omöjligt.
Jag visste inte om det skulle gå att stänga resväskan däremot. Inte utan våld och/eller utan att ta ut en del grejer. Men den stängde sig så snällt så.
Nu undrar jag bara om jag glömt allt viktigt eller om jag verkligen är Supervidde. Jag tror jag är Supervidde. Pojkvännen påminde mig om att Gotland inte är utomlands och att det följdaktligen finns affärer där. För det gör det inte utomlands? 😉 Poängen är att man kan köpa allt man glömt. Om man kommer ihåg plånboken *går och plockar ner* så.
Se! Jag ÄR Supervidde!
