För mycket press

Det blev visst lite påfrestande denna veckan. Eftermiddagsveckor är jobbiga i sig. Då jobbar man plötsligt 14:00-23:00 när man vant sig så bra med 08:00-17:00.

Men denna veckan har ju varit extrem redan. Bakis på måndagen, vilket i och för sig kändes bra. Det betydde att jag var ute med vänner i helgen, så jag behöver inte känna att jag inte har tid med det i alla fall. Jag har väldigt svårt för att säga nej till mina vänner.

På måndag kväll kom underlaget till styrelsemötet, som jag hade tänkt se över i helgen. Jag var egentligen sur på mig själv för att jag inte tagit tag i det tidigare, men det visade sig att jag inte hade kunnat det ändå.

Det var ju ett rätt så gediget underlag, vilket är jättebra, men jag har inte hunnit titta på det, och nu sitter jag här och mår dåligt för att jag är en dålig människa.

Torsdagen var dagen då vi begravde min kära morfar. Han som sett till att allt på gården fungerat och flytit på. Han som arbetat hela livet och inte visste hur man gjorde något annat, utom fika- och matraster. De var han bra på, men inte för länge.

Fredag. Jag vill bara skriva svordomar om fredagen. Inte för att något så värst hemskt hände eller så, utan bara för att jag mådde så pissigt. Jobba var nästan omöjligt, och Lina var inte på jobbet, så där satt jag med en massa överlåtelser och glömde bort var man skulle klicka. Min hjärna fungerade helt enkelt inte. Stress över vetskapen att jag inte skulle få sova ordentligt och att jag inte gjort vad jag borde höll på att ta knäcken på mig. Och så ovanpå det, saknaden av morfar och minnen av min älskade mormor som grät en skvätt, men som tappert kämpade sig igenom hela begravningen med hedern i behåll.

Jag borde ha sjukskrivit mig.