Även fast jag vet bättre har jag på senare år lagt mig till med ovanan att högljutt proklamera “vet du vad som hände mig” när det varit något. Till viss del har det ju varit sant att jag inte kan beskyllas för vad som inträffat i och kring mitt liv, men ibland måste man se sin egen inblandning i skeenden för att förstå att makten ligger kvar hos en.

Jag kan drabbas av hopplösa känslor av maktlöshet för att därefter hänga upp hela mitt psykiska tillstånd på att den där saken jag inte kan påverka ska lösa sig. Behöver jag säga att jag inte mår bra av det?

I have the power... 😉

Häromnatten, eller så, när jag var som mest missnöjd med allting började jag fundera på att göra drastiska saker för att komma ur en del frustrerande situationer. Det var då jag kom på att jag faktiskt kan det. Det är jag som väljer om jag är kvar i de situationer livet tillsammans med mina val har försatt mig i.

När man väl kommit på det, att ingen annan egentligen har någon makt över en, då känner man sig stark och självständig! Det är en bra känsla,  kan jag lova.

Nu är det ju så att jag tycker att jag har valt det bästa alternativet i varje situation, även om jag inte tycker att det blivit helt bra. Men den gamla livsfilosofin som jag fick lära mig på innovationsprogrammet stämmer fortfarande; man måste ingenting, man väljer att göra det.

Flattr this!