Den typiske fildelaren

Jonas Nordgren har debatterat med Henrik Pontén i lokalradion. Detta går att lyssna på här. Albert Veli direktlänkade också till filen. Intervjun börjar 8 minuter in.

För mig blir det rätt så förbryllande eftersom Henrik försöker förvilla Jonas genom att säga att den typiska fildelaren, de som gör det mest, är få personer med kraftiga servrar som sitter i slutna grupper och delar med varandra.

Vi pirater har ju en helt annan bild av verkligheten. Vi ser den typiska fildelaren som den vanliga människan, inte med nödvändighet med något betydande teknikintresse. Intresset ligger istället i att få titta på så mycket film och serier som möjligt. Jag antar att en del tankar musik också fortfarande, men jag upplever att de flesta föredrar att streama genom Spotify eller liknande nu för tiden.

Med den poäng Henrik gör, att det är små grupper som fildelar sinsemellan, är det svårt att förstå hur han kan komma vidare till att brancherna förlorar några stora pengar på fildelningen. Han vill inte alls kännas vid att det förekommer väldigt mycket fildelning genom tex the Pirate Bay, och jag får dessutom intrycket av att han inte har ens en grundläggande förståelse för hur torrent-teknik fungerar. Och då menar jag väldigt basic. Som i “du klickar här, och sen väntar du med att ta bort filen från programmet tills du ser att du tankat upp mer än du tankade ner”.

Det ska nämnas att Jonas inte alls blir förvillad, utan håller huvudet kallt och talar sakligt om en annan verklighet. Den verklighet vi andra lever i.

I den verkligheten är det fostrande att man behöver dela med sig till samhället av det man tankat hem för att det hela ska fungera. Är det ingen som delar ut finns ingenting att tanka. När alla som tankat delar med sig kan verket dessutom spridas till fler fortare än tidigare. Det är därför jag brukar kalla det kulturspridning. Man berikar samhället genom att dela med sig av kultur.

Jonas nämner att branchens egen statistik visar att biobesöken aldrig varit så många. En annan viktig poäng är att när man är hemma hos någon och ser en hylla full med köpe-dvd, då kan man vara absolut inte vara säker på att personen inte fildelar. Tvärtom finns en ganska god chans att materialet är köpt för att personen vet vad som tankats som var bra nog att betala för.

För varje fildelare vet, att om ingen betalar kommer inget mer material att fildela. Därför belönar man de som gör riktigt bra saker genom att köpa DVD:n. För det är fortfarande det enklaste sättet att ge pengar till upphovsmännen (och kvinnorna).