Imorgon ska vi begrava farmor Gotty. Det känns ganska konstigt. Känns fel att gräva ner henne, för i min hjärna är hon fortfarande kvar här. Det är bara det att hennes kropp inte fungerar längre.

I och för sig kanske det är precis så det är. Hon är kvar, men inte på samma sätt…

Mina bästa minnen av farmor är från när jag var liten och farmor alltid hade en ny saga varje kväll. Hon hittade på dem lätt och ledigt som att de var något hon mindes. Oftast var det fölet Prinsen som skrapade på en sten med hoven så att en fe uppenbarade sig och han fick välja att förvandla sig till någonting. Vi barn fick välja vad det skulle bli.

Annars har hon åkt runt i världen och sett en massa och roat sig. Det är bra. Man ska inte vara rädd för att ha roligt eller att göra det man känner för.

image

Flattr this!