Här till vänster ser du hur mitt skrivande gått under månaden. Det går att se på min Nano-sida också. Ibland undrar jag om jag spenderar mer tid på att glo på den där grafen än på att faktiskt skriva. Inte vet jag. Men framåt går det i alla fall. Av någon anledning har jag bestämt mig för att 2000 ord om dagen är bra. Då kommer man öka avståndet till måste-gränsen bakom sig så att om något händer en annan dag så har jag marginaler. Tänk om jag hade kommit på det från början? Och att det tar mindre än 2 timmar för mig att komma upp i den mängden ord. I alla fall om man får döma av dagens ordmängd.

Jag ser att jag rapporterat många fler ord per timme innan, men om man ligger över 1000 ord i timmen behöver man kanske fortfarande inte oroa sig. Det innebär mindre än 50 timmar effektiv tid på en hel månad, och det borde man ju klara av att avvara tycker man.

Idag dingade jag 25000. Det är en magisk gräns. Det är halvvägs. Det är helt galet. Slutet är fortfarande väldigt långt bort. Längre bort än 25000 ord skulle jag tro. Detta är definitivt början av en bokserie. I minst två delar, så det blir nog Nano för mig 2011 också om allt vill sig väl.

Frågan är om det någonsin blir klart. Min pappa sa att Sagan om ringen aldrig tar slut. Och för mig gör den inte det eftersom jag aldrig tar mig igenom den tredje boken. Nu har jag ju sett filmerna och då är det väl onödigt att läsa, kanske. Men om man väl har skapat en värld och alla i den inte har dött, då är det väl liksom aldrig över, tror jag. Om man inte ledsnar.

Jag kan tänka mig att det är möjligt att jag målar in min berättelse i något hörn, men pfft, säger jag bara. Jag har skrivit så många löjliga berättelser när jag spelat Sims, och de tar ta mig f*n aldrig slut. Det kommer bara nya generationer hela tiden. Hehe…

Synd att min första epic-långa berättelse ligger på Lillan (datorn) som inte vill just nu. Vart hon nu gömt sig. I någon garderob, tror jag. Det var i vilket fall som helst väldigt länge sedan jag bestämde mig för att skriva den, så den är rätt barnslig och jag vet inte om jag orkar skriva klart den. Här finns det som blev till en gång på tiden…

Nå, så den här berättelsen jag skriver nu då? Den som inte har något namn än. Ja, antagligen för att den inte har något namn är den fortfarande väldigt oplanerad. Samtidigt som jag tror min hjärna följer någon form av berättelse-form som jag inte känner till, men känner igen från andra berättelser. Kanske. Det vore bra. För då betyder det att det hela kommer knyta ihop sig på ett smart sätt senare.  Man kan ju bara hoppas.

För övrigt blev jag itutad å det bestämdaste att man inte kan skriva en bok på ett så här oplanerat sätt när jag gick i skolan. Det var någon författare som besökte min klass som sa det. Jag trodde honom. Då.

Flattr this!