Komma över varandra

En återkommande sökning som gör att man hamnar på min blogg är “att komma över någon”. Visst är det kul med statistik?

Folk hamnar på min inte så informativa post med samma namn. Kanske blir de besvikna och letar vidare sedan…

Det verkar iaf vara ett vanligt problem folk har. Man har skapat sig ett liv i fantasin, en framtid som man inte levt ännu, och när den andra man tänkt skulle vara en del av det inte vill har man blivit av med något och måste “komma över”.

Och inte är det lätt heller, och visst gör det ont. Jag brukade vara den som drog från förhållanden förut. Brukade vara den som såg att det inte skulle funka eller kände att det inte var rätt.

Men sedan hände något, och för min självkänslas skull kan vi säga att jag började stanna längre. Inte längre i tid räknat, utan förbi de spärrar som sa åt mig att det var dags att gå. Det gjorde väl antagligen att den andra hälften valde att gå först.

Vi säger så. Alla andra förklaringar gör för ont.

Vad har jag lärt mig av erfarenheterna nu då? Jag tror att jag lärt mig att balansera på gränsen till vart det gör för ont för att bli ok med att det jag ville ha inte finns där. Kanske aldrig fanns.

Vid ett tillfälle funderade jag på att sätta upp en lapp i sovrummet som sa “[killes namn] är inte kär i dig” för att det skulle gå in. För jag inbillade mig motsatsen hela tiden och varje reality check sved som f*n. Det funkade. För lappen var uppsatt i mitt huvud, och tillslut så visste jag, och trillade inte dit igen.

Visst gjorde det ont varje gång man tänkte på det, men man kan inte leva resten av sitt liv i någon form av villfarelse, så det behövde bankas in.

Nu sist ser det ut utifrån som att det är väldigt rörigt. Han som var min pojkvän ville inte vara det mer, men vi träffas fortfarande och gör samma saker. Det sitter fullt med lappar i mitt huvud, och de var smärtsamma att spika upp så det tog ett tag.

Men principen är densamma. Nu är vi vänner. Trodde aldrig jag skulle bli ok med det. Men kanske är det nya pojkvännens förtjänst… =)

Ja, och det låter ju som att jag har en rebound thing, så där sitter det varningslappar också. Men vi umgicks ju innan också, för så kan man göra när man har öppna förhållanden. Och den som försöker säga åt mig att man inte är tillsammans på riktigt om man har öppet; ni har fel och antagligen gör ni fel också. 😉

Men det är inte lätt att komma över någon, och det gör ont. Skitont. Antagligen var det därför de två denna lapp handlade om stannade med varandra: