När man pratar inför folk är det viktigt att vara tyst

I helgen var jag på kickoff med riksdagsgruppen. Framåt eftermiddagen kom frågan om arbetsordningen upp. Den som det har bråkats så mycket om. Jag fick nästan panik och tänkte “nu dödar vi varandra”, och jag var inte ensam om den tanken.

Men vi testade en ny metod för möten, och den gjorde på ett magiskt sätt att vi kunde vara helt överens om de beslut som sedan togs. Vi skrev om och ändrade, och nu är vi nöjda med hela arbetsordningen förutom den del som handlar om vad vi ska göra vid lika röstetal, ironiskt nog. Eftersom metoden faktiskt krävde att alla röstade för och vi inte kunde enas om vilket som var det bästa så bordlade vi frågan istället för att gräva ner oss mer i olika läger.

Det som var fantastiskt var att vi nu är helt överens om hur vi ska arbeta! Rick öppnade champagne, och vi firade. Med all rätt!

Igår hände många saker, men det som gjorde allra störst intryck på just mig var när Calle berättade om hur man bäst pratar inför publik, och tryckte på vikten av att kunna pausa, och prata lugnt och tydligt. Jag tänkte genast “men det är ju jättesvårt”. Rick visade hur bra han pratade, och han och alla som pratar bra gör faktiskt en massa pauser. Och pratar långsamt. Det gör att man hinner tänka efter och låta det som sagts sjunka in. Det gör att man kan ta in det som sägs på ett bättre sätt.

Men varför är det så svårt?

Jodå, det ska jag berätta ur mitt eget perspektiv. När jag ställer mig framför en publik så tror jag att jag vet vad de tänker. Och det är detta: “Jaha, och nu har HON ställt sig framför oss allihop. Med vilken rätt gör hon det? Det är bäst att hon säger nåt bra snart, annars tänker jag inte lyssna”. Jättestress! Jag måste fort fort berättiga min existens. Det gör jag genom att prata fort och mycket. Jag är även livrädd, vilket gör att jag inte kan säga mycket annat än det jag förberett.

En bit in brukar jag upptäcka att folk faktiskt lyssnar, och då går det bättre.

MEN, premissen är fel. Jag har ingen aning om vad folk tänker, så jag kan lika gärna utgå från att de tänker “Åh, kolla det är VIDDE! Henne vill jag lyssna på vad hon än säger!”.

Vid avslutningsceremonin skulle vi hålla upp ett horn med mjöd och säga vad vi drack för, saker som låg oss varmt om hjärtat. Det var mitt första tillfälle att öva. Fast jag fuskade och tittade på hornet istället för på de andra. Läskigt är det, när man har fått ordet, att inte omedelbart utnyttja det. Men jag tror jag lyckades ganska bra. Det jag sa kom i alla fall fram tydligt, fick jag höra efter när jag frågade.

Jag drack för gruppen, vår sammanhållning och alla de galna upptåg vi kommer att förändra samhället med.

Gruppen, för att det är en samling otroligt bra människor. Jag har aldrig träffat så många bra människor på en och samma gång innan jag gick med i Piratpartiet, och alla bra människor fick inte plats i riksdagsgruppen, men det är en otrolig styrka vi sitter på.

Sammanhållningen, för att det är så viktigt att vi jobbar gemensamt framåt. Den här helgen visade att det var möjligt, och att vi kommer klara det. Bara det är fantastiskt.

Galna upptåg, för att i valrörelsen syns de galna sakerna mest, och när vi fikade hörde jag minst fem tokiga bra saker vi kan göra för att synas, höras och få opinionen med oss. När jag kom hem pratade jag med valkretsledaren, och han hade ännu fler saker på förslag.

Vi är helt enkelt helt galna, och jag älskar det. Andra ord man kan använda är nyskapande, innovativa eller varför inte bara häftiga?

Vi kommer med andra ord sopa banan med de andra partierna, och de kommer inte att fatta vad som hände. Nu kör vi! Yarr!