En del tycker inte om när folk som inte är helt nyktra ringer till dem. Jag tycker om att prata med somliga fast de inte är helt nyktra. För att även om de pratar i cirklar så är de sakliga… Makes sence? =)
Igår ville skrudde att jag skulle med ut på krogen. Eftersom jag satt i myskläder och inte hade duschat osv och klockan redan var tio sa jag nej. Hade varit skitkul om jag fått frågan klockan sju eller något istället. Eller helst ännu tidigare så att man kunde vart med på förfesten, juh.
Så jag satt hemma och kunde inte förmå mig att gå och lägga mig. Syrran gjorde ett inlägg på sin blogg som beskrev en hel massa av mina känslor med ord, så jag skickade länken till den mina känslor fortfarande snurrar runt.
Precis när jag borstat tänderna och skulle sova ringde han. Och förklarade mycket som inte blivit förklarat förut. Jag visste inte hur jag skulle ta emot det. Min hjärna ville tolka in hopp i det, men jag vet att det inte finns något. För jag har sagt orden själv förut…
Och nu vet jag ännu bättre att jag inte kan hata. Hat skulle kanske göra saker enklare, men jag skulle må sämre även om jag såg gladare ut.
Men jag kan aldrig hata honom. Det enda han gjort är att inte vara kär. Och det styr man tyvärr inte över.
Nu ska jag bara acceptera det jag förstår. Och det är det svåraste.