Hästar är underbara varelsar! Alla negativa känslor från förut är borta, och jag är så glad att Sara fick mig att börja rida. Jag upptäckte att jag har pms… Svårt att hantera frustration då. Dumma hormoner och sånt!
Jag red Promessa, för vi trodde vi skulle hoppa, och jag hade ju henne på markarbetet. Jag ville inte ha henne egentligen, för jag vill ju ha bråkiga hästar som försöker busa! Men någon gång under denna vistelse i stallet insåg jag att jag ljugit för migsjälv om varför. Jag har sagt att det är för att jag vill ha en utmaning. Det är ju inte sant! Jag vill ha hästar som ingen annan hanterar, därför att jag är BRA på att visa dem vem som bestämmer och få dem att göra det de ska. Då blir alla impade och jag får känna mig duktig. Promessa ser fin ut under vem som helst (nästan), men att rida rätt blir väldigt viktigt på henne. Och DET är en utmaning.
Jag blir glad över självinsikter. Och denna var ju extra bra, för så som min hjärna funkar blev det nu plötsligt mycket roligare att rida Promessa. Och Odahlia. Jag är lustig, jag…
En annan grej jag märkte är att jag måste lära mig när hästen inte bjuder framåt. Jag är nöjd i en lugn trav då det är lätt att sitta ned. Men det är att åka häst. Fy på mig! Det måste jag jobba med. Ingela gav mig ett spö mot slutet idag därför att Promessa inte bjöd fram. Hade jag upptäckt det själv hade jag inte behövt något spö, för hon är ju väldigt lyhörd för hjälperna.
Nästa vecka ska vi rida 2 timmar för att ta igen den inställda lektionen. Jag ser verkligen fram emot det! Jag måste nog träna varje dag tills dess (promenader typ) så att jag orkar. Och av skäl jag i alla fall förstökte förklara för Sara häromdagen så ser jag fram emot eventuella ridsår och all träningsverk jag kommer få. Rumpan kommer nog vara lagom mör efteråt oxå… =D
EDIT:
Skänkelvikning är svåra! Man måste använda ALLA sina hälper oberoende av varandra. Två ben och två armar att hålla rätt på. Jag har hört att tjejer har bättre simultanförmåga än killar. Antingen är det bullshit, eller så har jag sämre än alla andra tjejer. Eller så är det VÄLDIGT synd om killar!
Undran: Hur länge har du ridit? Vilken nivå ligger du på nu? *nyfiken*
Första gången jag satt på en häst var jag 2 år. Det var min mamma och moster som ville ta en bild på mig ovanpå min mosters häst Arren (Armid). Men det kanske inte gills… =)
Jag har ridit så länge jag kan minnas. Moster lärde mig på Arren, och när jag blev lite större började jag på ridskola.
Jag gjorde ett ofrivilligt uppehåll mellan 2000 och förra året, för jag ansåg (dumt nog) att jag inte hade råd att rida medan jag gick på högskolan. Så i somras när Sara fick mig till ridklubben var man ringrostig! Och ingen av musklerna man behöver fanns ju kvar heller…
Men nu är musklerna tillbaka. Jag tycker inte om att skryta, men jag har en känsla av att jag kan ganska mycket. Även om det finns MÅNGA på stallet som är bättre än mig. De har hög klass här uppe! Eftersom jag inte tävlar är det svårt att säga vilken nivå jag ligger på… Har aldrig tävlat så jag har ingen uppfattning… Men det skulle vara kul att gå ett dressyrprogram för att se vad man går för! =)