I vanlig ordning så for vi och red igår, även om jag ett tag blev osäker på om det verkligen var torsdag… Jag kan bli sån ibland.
Ridlektionen var verkligen en nyttig en då man lärde sig mycket. Trots att vi inte hade Ingela. Mimi är väldigt bra hon med. Men en sak Ingela gör är att bara påpeka ett fel man gör i taget och låta de andra slajda tills man fått ordning på det första. Då kräver hon en på bättring av nästa sak. Mimi berättade alla hyss jag hade för mig samtidigt. Och det är många. Jag har blivit lärd att visa hästen med sitsen att den ska gå fram, men det är fel. Svårt att lära av med. Jag har kommit på själv att inte hålla handen still, för då kröker hästen på nacken och det blir lättare att få den att böja sig i hörnen. Men då går hästen också och vaggar med nosen. Det är inge fint. Och så tyckte jag att Lucy skulle lyssna på mina hjälper utan att jag var tvungen att sparka henne i arslet. Det gjorde hon inte. För att jag fuskade med halvhalterna, märkte jag.
Så nu när jag tänker på lektionen tänker jag bara på allt jag gjorde fel. När det fanns massor jag gjorde rätt också. Jag kan ju inte kunna allt från början. Jag försökte hålla handen stilla, och det gick bättre och bättre. Jag kom ihåg halvhalterna på slutet (efter några tillsägelser, men ändå). Jag vetefan vad jag gjorde med sitsen. Jag kan inte koncentrera mig på flera saker samtidigt! Det är därför jag måste träna in en sak tills jag inte behöver tänka på den innan jag börjar med nästa.
Och när vi skulle trava av hästarna höll jag handen still och Lussan gick fint i form. Jag kände hur hon höjde ryggen.
Nu känns det lite bättre. Men igår var jag helt förstörd. Och så fick jag social ångest för att jag käftade emot Mimi ibland. Varför gör jag det? För att jag är dålig förlorare, och jag har inte satt upp Mimi på piedestalen med Ingela ännu, så jag tål inte kritik. Illa. Kanske nästa gång.
Och så är jag ledsen, för Sara ska ha praktik i två månader (!) i Kiruna. Vem ska jag dricka te och prata häst med när jag ridit nu då? Bloggen, antagligen…
Men nu vet jag varför jag överreagerade så fasligt igår. Jag fick min mens idag. Så nu skyller jag alla känslostormar och käftningar på ridlärare på mensen. Punkt. Jag vill inte höra något annat! *håller för öronen och blundar*