Jag har bestämt mig för att lägga hela historien med 3 bakom mig. Men min hjärna vill inte riktigt släppa det. Jag är nog fortfarande arg över att ha blivit orättvist behandlad. Orättvisor är ju något som gör mig otroligt upprörd i största allmänhet, och när de drabbar migsjälv är det ju ännu värre… För mig. Själviskt, men man är ju sig själv närmast oavsett om man vill eller inte. Annars är man ute och OBE:ar sig eller nåt. 😉
Jag snubblade över detta spel: Puki. Så himla skönt koncept! Ganska roligt var det också. Ett tag iaf. Men det skulle vart kul med lite omväxlande banor… Det är väl det de flesta spel lider av, kan jag tänka mig; att de blir för enformiga efter ett tag. Och det är väl därför jag fastnar i mitt nyaste (som är rätt gammalt) Sonic-spel. Där finns det nämligen 3 typer av banor som blandas vartefter historien (som också avhjälper enformigheten) utspelar sig, och dessutom “stage’s” (hur översätter man?) där man ska besegra en motståndare av samma sort. Räknar man dessa banor som egna typer blir det 6 typer av banor (tre sorters karaktärer). Dessutom har man små chao’s att ta hand om och tävla med. Börjar jag spela det spelet blir jag fast några timmar… =)
För övrigt mår Åzkar inte bra än. Nu har han blivit alldeles uppsvullen runt magen. Men jag hoppas att det går över under helgen (veterinären tyckte att vi skulle avvakta).
< < BAJSVARNING > > –känsliga personer eller personer som äter framför datorn ska nog sluta läsa nu.
Han (Åzkar) hade bajsat på köksgolvet inatt (för jag slarvade med att ta bort mina saker som låg i vägen, och så hade jag inte gjort rent lådan heller). Tidigare har han bajsat små hårda korvar, men detta var hälften hård korv och hälften mycket löst. Så jag hoppas att det är ett tecken på att det reder upp sig. När hopp är allt man har hittar man det på väldigt många ställen… =)