Usch och blä. Fick just syn på min kropp i spegeln efter duschen. Jag ser ut som att vågen verkligen talar sanning när den lyser fram siffror som jag inte vågar skriva här. Jag ser ut som en korv! Jag är iaf glad att jag gick en promenad idag också, fast det kanske hade varit smartare att vänta tills det blev svalare ute. Jag var orolig att jag inte skulle hinna eller orka senare, nämligen. Och jag har bestämt mig för att gå den där rundan varje dag jag inte gör något annat ansträngande. Eller inte hinner.
Det är lätt att sluta med något man är beroende av. Det är bara att lägga av tvärt. Jag har slutat dricka kaffe en gång, och det var lätt, fast jag gick runt och gnällde om huvudvärk och kaffesug ett par dagar. Nu har jag börjat igen, och jag skyller… på Gilmore Girls! Eh… =)
Men att försöka äta lite mindre, det är ju svårare.
-Vill du ha mer?
-Jatack.
Är jag hungrig så äter jag, och är det jag äter gott så äter jag ännu mer. Kan man kompensera hur mycket mat som helst med motion? Hinner man det? Antagligen inte.
Nu har jag iaf en skön trötthetskänsla i kroppen. Belöningen när man motionerat. Och promenader är idealiska. Man måste inte ta sig någonstans för att motionera. Det enda man behöver är ett par sköna och bra skor. Start. Inget krångel. Inget byta om före och åka bil. Går man långsamt behöver man inte duscha efter heller. Men det gäller inte mig. Jag kan bara en takt, och den är snabb. Synd att jag inte alltid hinner med! =)
Mmm promenader ja.. Jag och en nära vän gick upp klockan 6 och tog en promenad på ca 40 minuter varje veckomorgon förra terminen. (även fast lektionerna börjar vid 9:15) Vår egna lilla terapi promenad… Så vad försöker jag säga med allt mitt svammel? Försök att ta med en vän på promenaderna och gör det till en vana. =)
Jag och Ash brukar försöka gå en sväng om kvällarna. Händer inte alltid, men sommarkvällarna här i Umä är ju så fina, och vi brukar använda hunden som motivation för att gå ut och röra på oss.
Vänner är opålitliga (jag själv är väldigt svår att få med på motions-aktiviteter), och Micke är svår att få med på promenad när jag vill. Så jag bestämde att inte låta det bero på någon annan. På så sätt kan jag heller inte skylla på någon annan när det inte blir av. Jag har mp3-spelare med ljudbok på medan jag går. På så sätt blir det inte tråkigt heller. Bra vad?
Min pappa promenerade bort 36 kilo på 1.5 år. Det visade sig ganska snart att det var under perioder då han åt ordentligt (vettig mat, ordentliga mängder) som han gick ner mest. När han åt mindre (och/eller dåligt) hände det ingenting, han blev bara tröttare.
När jag själv bytte upp mig från att äta stora mängder totalt värdelös skitmat till lika stora mängder med lite vettigare mat så lade jag av nio kilo på tre månader – utan någon som helst extra motion. De kilona har inte kommit tillbaka heller.
Mat behövs, alltså. Fast det ska vara vettig mat. =)
Låter vettigt. Igår blev det dock både pizza och ingen promenad. Och idag blir det nog alkohol… Nyttigt? Nej nej… =)
Men jag antar att du vet att du inte behöver motionera för min skull? *puss*. Bara du mår bra själv så är det bra! =)
Jadå älskling, det vet jag! Det handlar inte om att duga för andra, utan för migsjälv. Och må bra såklart… *puss*