Igår kom två nervösa och fnittriga tjejer till jokkmokks ridklubb och ville rida enligt avtalad tid. Det var jag och Sara. En jättetrevlig tjej vid namn Linda hjälpte oss med allt vi glömt sedan vi sist red, vilket i båda fallen var ett par år sedan.
Jag fick rida en häst vid namn Challit (mörkbrun och ca 170 cm i mankhöjd). Jag blev lite skrämd först. 170 cm låter som väldigt mycket häst, men han var snäll och go när han väl bestämt sig åt vilket håll i boxen han skulle stå.
Bilden lånad från Jokkmokks ridklubbs hemsida
Det var bara en uppfriskning av våra kunskaper i ridhuset, men jag tycker att det gick över förväntan. Det kändes aldrig som att jag höll på att ramla av eller så, och väldigt mycket som jag trodde att jag glömt satt kvar i ryggraden. Jag behövde bara påminnas om det. Vi hann med en liten galopp också, som kändes otroligt kontrollerad jämfört med vad jag skulle trott innan.
Så nu har jag träningsvärk på ungefär alla ställen i kroppen man använder när man rider och ryktar en häst. Jag kom inte alls ihåg hur jag brukade hålla hovarna när jag kratsade dem, så mina armar höll på att gå av. Måste iakta småttingarna i stallet nästa vecka. De har nog koll. =)
Synd att farsan pga sina ryggproblem har slutat med hästar, annars hade du haft nära tillgång till hans häst som stod i stallet som finns/fanns i Skabram. Bokstavligt talat granne med där ni bor.
hehe, det va kanske därför jomis flickvän (sara?) gick omkring som om det var nånting uppkört på fel ställe 😛
Lol! Antagligen! =)
Grannarna har några kusar, faktiskt. Men jag vill ha lärarledda lektioner ett tag och rätta till det som jag faktiskt glömt. Och så KÄNNER jag ju inte grannarna =) Har jag social fobi? Näe, inte så farlig, iaf.
Klapa snel hest!
Hoppas du lämnar tillbaka bilden till ridskolan så deras sida slipper ha ett hål i sig för att du har bilden på bloggen.
Du bor i sverige, det är problemet 🙂