Idag pratade jag med min lagledare om vår flytt till Jokkmokk. Hon skulle kolla upp om jag kan få tjänstledigt ett halvår (ifall allt går åt skogen däruppe), och hur lång uppsägningstid jag egentligen har. Jag trodde det var 2 mån, men nu säger alla 3.

Sedan tänkte jag på hur det egentligen alltid händer något på jobbet. Alltid är det något på gång. Och i Västerås också. Att sluta på jobbet är som att stänga av TV:n och inte kolla på nästa avsnitt av den där såpan man brukar följa. Att flytta är lite samma sak. Eller iaf som att byta kanal. =)

Men TV:n står ju i källaren nu, trots att jag följde typ varenda såpa som gick en gång i tiden. Iofs tankar jag en del såpor nu… Nu vet jag inte riktigt vad jag pratar om längre. Iaf så är det lite läskigt att tänka på att flytta, och det blev väldigt verkligt när jag pratade med Jenny om det hela. Jag har ju bott i samma lägenhet väldigt länge nu, och känner mig väldigt hemma här. Det är tryggt och allt. Men det har funnits trygghet tidigare, och när jag bestämt mig för förändring har jag aldrig ångrat mig efteråt, så jag tror inte att det är någon skillnad nu. Men det är klart att det känns läskigt… *svammel svammel*

Flattr this!