Jag kom hem oskadd från gårdagens fest. Fast alla trodde såklart att det skulle ligga fullt med våldtäktsmän i skogen och bara vänta på att det skulle komma någon gående. Troligt! Så det var svårt att komma iväg när jag ville gå hem ensam. Men om jag inte får gå vart jag vill, och måste vara rädd hela tiden, då är jag redan våldtagen. Ta inte min frihet, lixom. Dessutom känner jag mig väldigt hemma såfort jag är i en skog, så det är svårt att vara rädd då. Jag har väldigt bra mörkerseende också, så jag kunde ju se på en gång att det inte var några marodörer som stod och lurade i skogen.
Festen var väldigt trevlig, men jag drack för mycket folköl, så det blev fullt i magsäcken, och sen föråt jag mig på svingod parmaskinka. Så jag mådde lite dåligt framåt kvällen, och vi 12 bestämde jag mig som sagt för att gå hem till bubben. Jag ringde honom och sa det, så han skulle veta om jag var försenad av endera anledningen.
Tony spelade förresten hur bra musik som helst, och det var riktigt kul att dansa till den. Synd bara att jag inte har kondis att göra de rörelserna jag vill hela tiden. Det blir lite för energiskt för min kropp. Men sån där trance har en förmåga att ta över mig, och göra så att jag gör det iaf. Och så blir jag trött efter 2 minuter, och måste sitta ner.
För övrigt så har jag übergoa arbetskamrater. Alla är himla trevliga, och det var himla trevligt att festa med dem innan jag gick hem.