Tänk vad livet är underligt, egentligen. Om någon hade talat om för mig för 2 månader sedan att jag skulle vara såhär lycklig nu, då hade jag inte trott det. Hmmm… tror jag kommer ihåg att det VAR en som sa det. =)
Skumt är det också att jag är såhär lycklig fast Micke åkt. Kommer nog inte förstå att han inte är här förrän om en stund. När jag inte får en kram. Inte kan se in i hans ögon och fundera på vilken färg de har… och en massa annat jag kommer sakna. Men jag är lycklig att jag ändå har de sakerna att sakna. Livet har en mening igen. Det finns en framtid, och jag ser fram emot den!