Det finns ingen mening. Ingen stor plan som kan förklara varför vi är här. Varför vi gör som vi gör och varför saker händer oss. Det är skönt att tro det ibland, men vi lurar bara oss själva. Allt är förutbestämt, dock. Det finns ingen slump. Men det är ingen som tänkt ut vad som ska hända. Det är bara så att allt sker utefter en tids- och händelselinje. Och ingenting kan förändra den. Om det gick så skulle det redan skett. Och det skulle inte vara en förändring. Det skulle bara vara vad som alltid varit på väg att hända.
Det finns viljor. De styrs av energi som påverkar oss på det sätt den är tvungen att påverka oss. En del viljor kanske inte har kroppar. Men ingenting har någon betydelse. Ibland vill jag inte att min vilja ska ha en kropp. Men det är inte meningen att det ska ske än. Jag gör det inte idag, för att jag inte kan föreställa mig det. För det finns inte i min framtid. Inte än iaf.
Jag är medveten om hur mycket jag säger emot migsjälv. Det är konstigt hur klart det känns som att jag ser allt, men när jag ska förklara det så går det inte ihop.