Amningshelvetet

Jag twittrade ”Fucking jävla amningshelvete”, och jag tänkte bara förklara mig.

Det gör ganska ont att amma i början. Barnet greppar tag hårt som fan och använder hela käken till att suga. Klart man blir öm av det, liksom.

Jag visste att det skulle göra ont, men jag kollade med sköterskorna om hon hade rätt tag. Jo, lite nätt kanske, men ganska rätt. På andra dagen svor jag när hon greppade tag och sedan gjorde det bara skitont. ”gör det ont eller står du ut?” frågade de mig, och jag förstod kanske inte riktigt frågan. Vet ni hur ont något ska göra innan jag inte står ut? Jag har ju för bövelen precis fött barn utan bedövning! Lite smärta i bröstvårtorna är ju ingenting då.

De sa åt mig att amma var tredje timme, och jag tyckte det var lite ofta. Hon sög ju i minst en timme varje gång. Blev ju knappt någon tid emellan, och jag började ha jobbiga nedräkningar eftersom jag inte såg fram emot smärtan.

Jag fick testa amningsnapp. Underbart! Nu visste jag att hon hade rätt tag. Men det gjorde fortfarande ont, och smärtan ökade för varje gång, inser jag i efterhand.

Igår kväll lade jag mig för att amma och Idun tjorvade extra mycket och släppte taget. Det är precis när de ska ta tag det är jobbigt, och även med amningsnapp gjorde det skitont.

Rätt som det var såg jag att det var fullt med blod överallt över hela amningsnappen! Ringde på sköterska för att fråga hur jag skulle göra. Hon tyckte inte jag skulle fortsätta, utan ville ge ersättning.

Jag storgrät. Min mjölk skulle ju vara det bästa för henne, och jag kunde inte ge henne det!

Halva natten var helt hemsk, fast jag fick hjälp att pumpa ur och de hjälpte med ersättning utöver det jag fick ut.

Det var ju tredje dygnet också, så jag var kanske extra känslig. Inte för att jag vet om det är bättre nu med just känsligheten.

Sedan pratade kvinnan i sängen bredvid med mig, så det blev bättre, och sen fick jag sova.

Idag fick jag testa purelansalva och beordrade Yosh att köpa det åt mig när han skulle komma och hälsa på.

image

Nu vill jag att det läker ihop, för jag vill ha myset med Idun igen. Jag vill inte bli rädd när jag håller henne och hon börjar söka bröstet.
Och så vill jag ge henne det bästa jag kan, för hon är ju helt perfekt, min lilla dotter! Hon förtjänar bara det bästa, tycker jag…

3 reaktioner på ”Amningshelvetet”

  1. Nu vet inte jag om detta är till nå tröst, men det bästa du kan ge henne är din närhet <3 och det betyder inte att du ska amma henne. Att hon bara får vara nära det som är hennes bästa och det är just du, med bröst eller flaska spelar ingen roll. Jag har två vänner som inte fick amningen att fungera och det har fungerat bra. Du kan "amma" med flaska <3

    För mig gjorde det också ont, men tro mig att jag inte amma nå 3 timmars mellanrum, utan när hon skrek så mata jag och hon har inte lidit av det. Sen tyckte jag att det var enklare att amma liggandes.

    skickar massor med kramar till er båda

  2. Be patient!! Allt i framtiden hänger inte på om du ammar eller inte, som Tiina skrev så är ju närheten det viktigaste. Gör det som känns rätt för dig just nu. Jag kan komma med pepp-talk ang amning om du vill, men jag vill inte tränga mig på, för flaskmatning fungerar ju finfint det också! 🙂

  3. Om du vill amma, kolla om det finns någon amningsmottagning/amningssköterska där du bor. Det finns hur många experter som helst inom vården som stjälper i all välvilja med sina råd och min erfarenhet är tyvärr att man inte kan lita på dem.

    Annars finns sagogrynet på twitter och något som heter amningshjälpen också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *