wpid-20130219_110920-1.jpg

En sån dag!

Jomi skulle riva upp golvet idag för att ordna med golvvärme, så jag och Sara for hemifrån. Först till barnmorskan och fick material som jag kan försöka ta in eftersom jag missar halva min föräldrautbildning. Hon var jättegullig och jag tyckte det var så snällt att låna ut filmer till mig som är helt långväga ifrån!

Sedan for vi till Ajtte ett tag. De har ett väldigt fint och harmoniskt lekrum för barnen där. Jag trivdes också bra med mamma-tidning i puffen där. 🙂

image
Jag fick en fisk... 🙂

Vi hann med ett besök till Jomis mamma också. Hon är trevlig att prata med, tycker jag.

Därefter for vi hem och fick se skillnaden. Det var lite kaosartat, och vi ordnade med mer kaos. Vi stängde in oss i vardagsrummet med hundarna och barnet, men barnet tyckte inte om att inte få gå ut därifrån. Sara väntade viktigt samtal, men batteriet i mobilen var nästan slut, så den fick vara på laddning. Det var lite svårt att hålla barnet på humör och hundarna lugna…

Rätt som det var började ena hunden hulka. Sara skrek och försökte få ut hunden, men den spydde på golvet. Barnet var intresserat så jag fick fånga honom innan han kom åt spyan. Det var inte jättepopulärt. Han gillar inte när jag håller i honom längre stunder. Sara for runt efter hunden och fick ut den, och då ringde såklart telefonen. Så hon kastade sig över den och svarade. Jomi undrade väl vad som hände och kom in i rummet som Sara hunnit möblera om halvvägs. Där stod jag med ett barn som inte var nöjd alls, en spya låg på golvet och Sara låg slängd på sängen på ett sätt som inte kan ha varit bekvämt och pratade om att hon var dubbelbokad. Haha, hur mycket kaos kan hända på en liten stund i ett rum?

Jag blev helt trött, men vi skulle äta. Det blev väldigt kladdigt. Det var mjölk överallt och sedan tog vi reda på vad som händer om man biter på sidan av en smoothie-tetra. Barnet blev kladdigast. Vid det laget hade jag gett upp allt eventuellt hopp om ordning och reda (jag är ju inte så noga med ordning, så jag vet inte hur mycket hopp det fanns till att börja med). Jag tittade bara på eländet och konstaterade att det var där. Vad går det att göra när kladdet redan är ett faktum, liksom?

Jag blev lite nöjd över min reaktion där. Inte hysterisk. Lugn. Uppgiven visserligen, men på ett sätt så jag kunde hantera det.

Sara satte barnet i ett bad efter, och jag fick passa en stund medan hon gick ut lite. Sen gick jag och la mig för att vila, för min mage vägde väldigt mycket just då. Klockan var då 18:30. Jag vaknade vid tio.

Innan jag somnade hann jag med att oroa mig för att hur ska jag klara detta ensam? Sedan fick jag påminna mig om att jag varit klok och inte skaffat husdjur nu. Och mitt golv ska mig veterligen inte brytas upp. Och min bebis kommer vara världens lugnaste finaste… *host* jodå.

Och så kommer jag ju inte vara gravid när bebisen kommit. Jag glömmer ofta det. Knasigt, va?

Nu ska jag fortsätta sova så jag orkar med imorgon. Gonatt på er!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *