Igår var sista dagen vi jobbade på “gamla kontoret”, eller vad vi ska kalla det. Efter renoveringen har det inte alls känts som ett gammalt kontor, utan fräscht och hemtrevligt. Någon fick till och med upp gardiner där!
Men igår plockade vi alltså ihop alla våra saker, och imorgon ska vi plocka upp våra saker på nya kontoret. Idag ska en flyttfirma flytta över allt. Vi får se hur det går, men det borde ju gå bra, eller? =)
Nedplockad arbetsplats
Det bästa med flytten är att promenad till buss och tåg blir superkort nu. Och jag som får sammandragningar av att gå 15 minuter från bussen kommer i princip bli skjutsad dörr till dörr av kollektivtrafiken. Det är som att någon tänkt på att jag skulle få det bättre!
Förr var jag ju lite anti till hela flytten eftersom det innebär att jobba i samma hus som en viss person, och det var inte helt avspänt mellan oss, kan man säga. Men det är löst nu! Yay! =)
Det jobbiga med att flytta när man är gravid är att om man kryper in under ett bord för att fixa lite med en del sladdar som man vill ha med sig, då är det inte säkert att man på ett enkelt sätt kan ta sig ut igen. Jag bara säger. Det är liksom inte lika lätt att böja sig och sådär, för att inte tala om att resa sig på liten yta mellan skrivbord och stol. Men det gick bra. Jag har fortfarande en ganska behändig mage.
Det bästa med att flytta när man är gravid är att man kan sitta helt förslappad i en stol (visserligen på grund av ryggont, men det syns ju inte, man ser nog bara lat ut) och säga “Jag tänker minsann inte lyfta någonting!” och folk liksom bara nickar och håller med. Jag blir lika förbluffad varje gång.
Jag kommer kanske vara helt bortskämd när graviditeten är över… Samtidigt behöver man ju utnyttja det så mycket som möjligt, för jag tänker inte vara gravid så många gånger i livet, och vem vet om det blir igen. Och så får jag ju sammandragningar om jag anstränger mig för mycket nu. Det kan aldrig vara bra. Så egentligen är jag inte alls lat, jag bara tar hand om mig.
Nåja. Det är lite pirrigt att se om jag går till rätt hus på måndag. Och om jag hittar in. Jo, det gör jag. Det är inte alls svårt att hitta. Man bara tar hissen upp och sedan är man där. Pirrigt också att se hur det kommer att kännas att sitta och jobba där. Och om jag hamnar bakom den där pelaren som var ungefär där min plats skulle bli så att jag inte ser ut genom fönstret eller hur det blir… 🙂