Ofrivilligt oengagerad

image

Jag är trött. Det är ungefär den enda känslan jag kan lita på nu. Så jag kom hem, åt, somnade framför tv:n. Vaknade nyss och gick och la mig i sängen istället.

Jag vill ju röja i min lägenhet. Kasta ut all skit så att bebisen får plats sedan. Men jag orkar aldrig. När jag är ensam vill jag bara sova. Och sedan vaknade jag före 5 imorse. Kunde inte somna om först, och sedan var det bara smärtsamt när klockan ringde. Och det slutade inte vara smärtsamt på hela dagen. Jag orkade knappt le åt mina kollegor, för jag var trött och mådde illa. Jag hoppas ingen trodde att jag var sur. Jag kände mig sur…

Jag visste att jag inte skulle orka någonting när jag kom hem, så jag promenerade hela vägen. Så fick jag motion åtminstone.

Allt känns jobbigt när man är trött. Läste i mammagruppen på Facebook och kände bara att det är en förlossning som närmar sig, och jag vet inte hur det ska gå. Jag vill inte förlossning. Det verkar skitjobbigt, och jag får väl göra hela grejen ensam… Jag vill inte vara ensam. 🙁 Försökte fokusera på de som gnällde om sina karlar (tänk att det finns karlar som kommer på att de vill skiljas för att frun är gravid och gnällig) för att känna att det är skönt att slippa drama nu när man är gravid, men jag blev nog mest bitter av det.

Och sedan läste jag om alla de andras förväntansfulla längtan. Jag kände inte alls igen mig idag. Jag vet ju att jag gör det andra dagar, och jag vet ju att det inte kommer finnas en mer älskad unge än min på jorden… Men idag kändes det bara jobbigt och svårt.

Jag känner ju att jag bara nätt och jämnt räcker till nu när jag inte gör någonting alls på fritiden. Hur ska jag fixa att ansvara för lillbebisen?

Jag är i och för sig inte orolig för tiden då jag kommer vara mammaledig. Det är när jag ska börja jobba igen…

Apropå jobb fick jag höra att man har högre lön än mig om man kör buss här i stan. Kanske skulle byta bransch? Jag kanske inte passar där jag är nu. Eller så gör jag det… Men högre lön gör ju så många saker enklare. I nuläget vågar jag till exempel inte skaffa bil. Jag tror inte min ekonomi skulle palla det med bebis på g och allt. Samtidigt som det skulle underlätta så himla mycket just när man ska ha bebis…

Blä. Jag tänkte inte blogga idag. Jag är alldeles för trött för att samla tankarna. Och jag vet att jag blir så himla dramatisk när jag är trött. Men nu har jag skrivit i alla fall. Ta det med en nypa salt.

9 reaktioner på ”Ofrivilligt oengagerad”

  1. Pingback: Johanna Julén
  2. Hööru Johanna gumman! Jag tror sig vi behöver ta oss ett snack 😀 BEEN THERE! DONE THAT! AND HERE I AM A HAPPY MOM <3

    Skippa och läs allt man blir deppig av det för allt som står är skrivet för Gravida med en karl, väldigt lite (läs inget) står om Ensam gravid (fast kanske inte ensam så) Helt meningslöst och energi tagande skit man läser. (så kände jag)

    På BB så kunde jag till och med bli bitter på gubbarna som var på BB med sina tjejer och sov där. (fan ska dom där och göra, dom har inte fött barnet, åk hem med er) antagligen en massa hormoner (NOT)

    Trött ja det är man hela tiden och till och från, men sov kvinna så mycket du orkar och kan (det gjorde inte jag)

    Gällande förlossningen så kommer det att gå bra, ut ska bebben på ett eller annat sätt. Och nej, du behöver inte vara ensam på förlossningen, ingen ska behöva vara det.

    Om det är något någonsin du undrar över så tveka inte att höra av dig, som jag skrev tidigare så har jag gått igenom allt nyligen.

    Kramar till en vacker kvinna

  3. Jag finns oxå här om du behöver mig!!! och du vet att det bara är att ringa så hoppar jag i bilen och rejsar till dig.

    Du kommer klara dig galant som mamma och jag finns här om du har det jobbigt eller om du behöver hjälp.

    Massa kramar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *