Tjuvtittat-boken

Igår när jag och min mor var inne i Jokkmokk och vandrade omkring fick vi för oss att hälsa på hos Andreas Viklund. Han hade nu lite fullt upp med jobb och glada hundar, men han tog sig ändå tid att prata lite med oss.

Efter en trevlig pratstund såg han till att jag fick Tjuvtittat-boken också och bad om en recension. Självklart!

Vi förtärde boken till några öl, och gjorde oss lustiga över dess innehåll. För det är ett bra urval. Det blir inte tjatigt utan innehållet är blandat mellan felstavningar, felsyftningar, ren fräckhet och annat tokigt som människor kan få för sig att göra.

Själva läsningen är inte lång, precis lagom vad en lätt förfriskad människa vill ha.

Själv saknade jag rubrikerna och kommentarerna från tjuvtittat.se, egentligen klickbarheten när man inte omedelbart greppade vad som var tokigt med en bild, eller vad skylt-uppsättaren haft i åtanke egentligen. Man blir ju lite nyfiken. Men det medförde istället att man kunde diskutera det hela med sina medmänniskor i ”köttvärlden” istället för de elektroniska vännerna. Jag får nog ge ett plus för det!

Mor och jag har nu funderat och kommit på att boken är ju utmärkt som det där lilla man tar med sig när man är hembjuden till någon. Istället för blommor eller choklad. Priset funkar ju för det också; 84 kr på Adlibris.

Nu har jag inget betygsystem här, men jag tänker i alla fall ge tummen upp! Humor behövs i allas vardag och den här lilla boken bjöd på både en trevlig stund och ett par skratt.

En reaktion på ”Tjuvtittat-boken”

  1. Pingback: Johanna Julén

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *