Som jag redan hojtat om på mikrobloggar och fejjan har jag installerat Ubuntu på lilla bärbara.
Det verkar funka ungefär lika bra som windows, men skillnaden är ju att jag inte behöver ha dåligt samvete. Nu finns det ingenting på min dator som jag inte får ha om jag inte betalar för mig. Det känns så sjukt skönt.
Jag var ju smått euforisk över alltihop och trodde att OS-bytet skulle lösa alla världsproblem inklusive svält och huvudvärk. Riktigt så bra funkar det inte, så jag ska se om det inte är värt att installera lite mer minne i släpisen.
Nu sitter jag och försöker få alltihop att funka som jag vill och lära mig kortkommandon. Kortkommandon rockar. När man kan dem. Det finns en anledning till att man aldrig ser folk på film använda musen ever. Men när man inte kan dem är det mest frustrerande.
Tur att det finns instruktioner...
New blog post: Vars är nu allt? http://bit.ly/19Bywm
Schyst färg på fönstren.