As I go through my posts, I am struck of the sadness of them. I seem to have hated my life back then. It really wasn’t a good period in my life. And yet, it was back then I made frieds with such wonderful people (5ive). I am happy that my life is much brighter…
Jag tror jag lurar migsjälv att jag är lycklig ibland. För att jag vill vara lycklig så gärna. Och för att jag inte klarar av att vara deppig hela tiden. De är trevliga, de små stunderna när jag känner mig lycklig. Men sen kommer det där under ytan. Och sen är jag där igen. Ady…
Känner mig glad! Skönt att jag lyckades! Det skummaste är att nåt som Daniel sa var förutsättningen. Han sa att man måste komma ihåg hur tacksam man är för de små sakerna när man mår bra. Och sen tänkte jag på de små sakerna… Som egentligen är stora. Nu är jag glad! Ska tömma kattlådan…